kvalitet, ty vetenskaplighet är en bestämning av kunskapen, inte av föremålen. Detta steg från ett vetenskapsbegrepp grundat i objektens egenskaper - rättsvetenskaplig är en utsaga som motsvarar rättens väsen - till tanken på att det är förnuftets, den mänskliga kunskapsförmågans, kvaliteter som ger utsagorna deras vetenskapliga status är emellertid inte tillräckligt för att lösa problemet med det motsägelsefulla objektet. Kant höll hela tiden fast vid den grundläggande dualismen mellan ett vetenskapligt och ett ovetenskapligt kunskapsföremål. Kant föregrep emellertid den utveckling av kunskapsteorin som skulle lösa detta dilemma och därmed förse också de objektsbestämda disciplinerna med en vetenskaplig grundval. Kant påpekade nämligen, att man inte kunde vara säker på att objektsvärlden, så som den ter sig för det kantianska förnuftet, verkligen är fullt så oenhetlig, kaotisk och tillfällig som den kan synas. Kanske ligger dessa egenskaper, frågade sig Kant, endast i betraktarens öga: Rättens föränderlighet skulle sålunda inte utgöra den egentliga orsaken till det vetenskapliga underskottet i de juridiska kunskapsarterna. Ett kunskapsobjekts egenskaper, till exempel försträckningsobjektets fungibilitet, måste således uppfattas som ett resultat av de betraktande personernas val av perspektiv. De kan fritt välja att se ett och samma föremål som såväl fungibelt som icke-fungibelt. På samma sätt skulle juristen kunna inta en sådan ståndpunkt att rätten ter sig enhetlig och förnuftig, trots att den ur en annan synvinkel uppvisar motsatta egenskaper. Förnuftets förmåga att skifta perspektiv utgör i själva verket enda sättet att förklara att föremål till synes utan problem kan bryta mot en av logikens mest grundläggande tankelagar. Motsägelselagen gäller nämligen endast under förutsättningen att den betraktande inte tillåts byta synvinkel. Med introduktionen av ett i detta avseende r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 139 “Vielleicht liegt es auch an unserer unrecht genommenWahl des Standpunkts, aus dem wir den Lauf menschlicher Dinge ansehen, daß dieser uns so widersinnisch scheint.”285 285 Kant, Der Streit der Fakultäten, s.395.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=