constant)” och “/d/ieses nennt man denn vertretbare Sachen im vorzüglichen Sinne, oder man bezeichnet sie als ihrer Natur nach vertretbare Sachen.”276 I samma anda hänvisade också Savigny, i System des heutigen Römischen Rechts, till “Sachen, derenWerth nach der imVerkehr vorherrscheden Ansicht, nicht auf ihrer Individualität, sondern lediglich auf Zahl, Maass oder Gewicht innerhalb einer gewissen Gattung beruht, so dass bei gleichem Umfange verschiedene Individuen derselben Gattung völlig gleichgeltend sind.”277 Med denna hänvisning till en på marknaden förhärskande vana, en kutym, förefaller emellertid juristen slutgiltigt att ha lämnat vetenskapens område. En i samfärdseln existerande likgiltighet inför föremålens individualitet antas i dessa citat utgöra grunden för inskränkningar i parternas rätt att fritt välja synvinkel i förhållande till det aktuella godset. Detta förutsätter att denna argumentationsgrund dels kan anses vara oberoende av “den subjectiva menskliga uppfattningen af sakerna vid hvarje särskildt tillfälle”278, dels utgör en hos de i rättshandlingen aktivt deltagande relativt konstant uppfattning. Så är emellertid uppenbarligen inte fallet. De juridiska begreppen ges på detta sätt en innebörd beroende av “den allmänna vanans bräckliga grund.”279 Det rör sig således, i förhållande till den naturrättsliga argumentationsgrunden, inte endast om en gradskillnad, utan om en kunskapsteoretisk artskillnad. Den fungibla sakens natur likställdes med en kunskapsteoretiskt tillfällig rättsgrund, nämligen i antagandet att man “i allmänhet” inom en bestämd krets av rättssubjekt i första hand uppfattade vissa föremål såsom tagna i ett kvantum. En sådan hänvisning till communis opinio är uppenbart oförenlig med den dogmatiska vetenskapsuppfattningen. De akademiska juristernas oförmåga att ge försträckningsläran en reell grundval förefaller i själva verket vara betecknande för den filosofiska rationalismen i stort. Misslyckandet att formulera r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 133 276 Nordling, a a, s.29. Se Stahl, a a, bd. ii, s.175. 277 Nordling, a a, ibidem. Jfr. Savigny, System des heutigen Römischen Rechts, bd.6, s.122. 278 Nordling, a a, s.30. 279 A a, ibidem.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=