att de existerar. Detta innebär emellertid, om man vidgar perspektivet en aning, att de begrepp som tidigare enbart förknippats med kunskapsteoretisk tillfällighet - natur, historia och frihet - får en ny innebörd. Ett uttryck för den medvetet ambivalenta användningen av dessa begrepp i Kritik der reinenVernunft är Kants påstående att attributet frihet utan problem kan tillskrivas ett kunskapsobjekt som uppenbarligen är ofritt. Detta kan visserligen te sig som en motsägelse, men bara under förutsättning att man verkligen talar om samma föremål i bägge fallen: Den kritiska metoden lär i första hand filosofen att betrakta kunskapsobjektet såsom ett uteslutande fysiskt föremål som kan kartläggas med hjälp av erfarandet. Orsaken till detta är uppenbar; på samma sätt som fysiska föremål är underkastade naturlagarna, så utgör den empiriska mångfalden inget hot mot det emanciperade kunskapsubjektets hegemoni. Den rena erfarenhetskunskapen förmår inte bjuda det mänskliga förnuftet något motstånd, ty den är principiellt viljelös.230 Samtidigt förefaller det orimligt att anta att erfarandet endast betingas av slumpen. I själva verket bygger, enligt Stahl, varje rationalistisk riktning inom kunskapsteorin på antagandet att det som ter sig som ett intryck på förnuftet ursprungligen utgör ett uttryck för ett förer ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 115 “Von eben demselbenWesen also, z.B. der menschlichen Seele, würde ich nicht sagen können, ihrWille sei frei, und er sei doch zugleich der Naturnothwendigkeit unterworfen d.i. nicht frei, ohne in einen offenbarenWiderspruch zu gerathen; weil ich die Seele in beiden Sätzen in eben derselben Bedeutung, nämlich als Ding überhaupt (als Sache an sich selbst) genommen habe und ohne vorhergehende Kritik auch nicht anders nehmen konnte. Wenn aber die Kritik nicht geirrt hat, da sie das Object in zweierlei Bedeutungen nehmen lehrt, nämlich als Erscheinung oder als Ding an sich selbst ...”229 229 A a, s.28. 230 Denna syn på objektsvärlden har Friedrich Kaulbach betecknat “die gefesselte Natur”, se a a, passim. Jfr. den rena mångfaldens metodologiska indifferens, se Sandström, Die Herrschaft der Rechtswissenschaft, s.16 jfr. s.53. en re se rvat ion
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=