r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 11 historiska skolan i rättsvetenskapen rönte ett egendomligt öde. Skolans historiska metod, som i början av seklet hade varit föremål för en rad kontroverser, framstod mot slutet av -talet närmast som en objektiv beskrivning av rättsvetenskaplig verksamhet. Redan gav den svenske rättsvetenskapsmannen Ivar Afzelius följande beskrivning av den tyska rättsvetenskapens tillstånd: Historiska skolan har en handfull rättsvetenskapsmän att tacka för sin unika position i rättens historia.Vid sidan av skolans upphovsman, Friedrich Carl von Savigny, framstår Friedrich Julius Stahl som dess främste ideolog.3 Stahls magnum opus, Die Philosophie des Rechts nach geschichtlicher Ansicht, intar härvidlag en särställning. I detta arbete ges inte endast en genomgång av de filosofiska och juridiska förutsättningarna för den historiska metoden; en stor del av Stahls framställning ger en detaljerad beskrivning av vägen till dessa insikter. “Den historiska skolan är än idag den härskande, så uteslutande, att den ej längre kan betraktas som en skola; i de flesta fall kan den närvarande vetenskapen anses blott som en fortsatt utveckling af dess program.Grundsatserna äro ännu de samma, metoden likaså, ehuru båda blifvit i åtskillige hänseenden modifierade.”2 2 Afzelius, Ivar,Om föreläsningar vid universiteten iTyskland, rättens och rättsvetenskapens närvarande ståndpunkt samt de juridiska studiernas bedrivande därstädes, s.732. 3 Se till exempel Schröder, Jan, Recht alsWissenschaft, Geschichte der juristischen Methode vom Humanismus bis zur historischen Schule (1500 - 1850), s. 191. D Förord
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=