Av 607§ 1 st. i bgb framgår följaktligen, att “/w/er Geld oder andere vertretbare Sachen als Darlehen empfangen hat, ... verpflichtet [ist], dem Darleiher das Empfangene in Sachen von gleicher Art, Güte und Menge zurückzuerstatten”. Nordling hävdade, att oviljan att använda det traditionella begreppet vilade på goda grunder. Samtidigt förkastade Nordling också uttrycket vertretbare Sachen: Om omformuleringen av försträckningsläran inte nödvändigtvis måste medföra att uttrycket res fungibiles rensades ut ur de juridiska texterna, så var detta dock fallet med den så kallade statusläran. Den förindustriella avtalsrättens främsta doktrin, statusläran, utgjorde det mest utrerade exemplet på rättssubjektets principiella maktlöshet inför väsensvärldens immanenta ordning. Enligt denna lära var avtalsparternas dispositionsmöjligheter inskränkta, inte enbart av föremålens väsentliga attribut, utan också av de i rättshandlingen deltagande personernas egenskaper. Bland de juridiskt relevanta egenskaperna hos rättssubjektet ingick såväl borgerlig - civilis - som väsensmetafysisk, naturalis, status.214 Det förnuft som genomgått den “kopernikanska” vändningens stålbad var naturligtvis inte längre berett att acceptera en sådan underordnad ställning. Bieffekten av förnuftets självhävdelse, slutsatsen att föremålen inte samtidigt kan vara sanna, innebar emellertid att statusläran i sin helhet måste betraktas som ovetenskaplig. Genom den rättsvetenskapliga verksamheten under 1800-talet d e l 1 108 “... äfven vid utredningen af detta begrepp inom obligations-rätten anse vi att ingetdera af uttryckenres fungibiles ochvertretbare Sachen bör begagnas, emedan af dessa historiska sammanhang med mutuum man lätteligen kan förledas att ånyo söka den reale grunden för begreppet i någon hos vissa saker inneboende egenskap, hvilken vid försträckningen framträder.”213 213 Nordling, a a, s.34f. Märk också Nordlings kritik av Savignys användning av begreppet qvantitates, a a, s.35, jfr, s.29. 214 En persons rättsliga statusegenskaper indelades i dels naturliga (status naturalis), dels borgerliga attribut (status civilis), se närmare Peterson, Claes, Från romerskrättsligt statustänkande till en allmän-europeisk rättssubjektivitet. Den svenska utvecklingen 1750-1850, se särskilt s.2ff
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=