ningen i användningen av uttrycket res fungibiles utgjorde bara ett exempel på tidens rättsvetenskapliga relativering av de juridiska begreppen. De juridiska epiteten hade tidigare, med få undantag, haft en absolut rättsgrund i ett eller flera väsensattribut. Under 1800-talets första hälft ersattes denna argumentationsgrund,“sakens natur”, i allmänhet med relativa och kunskapsteoretiskt tillfälliga konstruktioner. Utbytbarheten uppfattades till exempel inte längre som ett uttryck för en viss väsensbeskaffenhet hos det aktuella godset, utan som ett bestämt synsätt hos parterna. Relativeringen av den juridiska begreppsbildningen kunde ske på mer än ett sätt; antingen kunde man byta ut begreppen mot nybildade ord, eller så gavs de gamla uttrycken en ny innebörd. Vad gäller läran om de fungibla tingen, kom bägge dessa tillvägagångssätt till användning. Än i dag är det möjligt att finna hänvisningar till uttrycket fungibla ting i juridiska standardverk. Frågan om ett föremål är, eller ska uppfattas såsom, fungibelt eller inte kan fortfarande vara relevant i ett juridiskt resonemang. Omformuleringen av försträckningsläran medförde emellertid en viss skepsis gentemot uttrycket res fungibiles. Flera rättsvetenskapsmän föredrog i stället att använda begreppet vertretbar för sådana saker som kan vara föremål för en försträckningshandling.212 r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 107 212 Se Nordling, a a, s.17f.: “Länge begagnades benämningarna res fungibiles och res non fungibiles utan det critiska skärskådande, hvarför de sedermera blifvit förenål. På senaste tiden har man åter antingen velat helt enkelt förkasta dem för uttryckenas bristande latinitet eller föreslagit deras utbyte mot andra benämningar, hemtade från de romerska rättskällorna eller från tyska språket. Hugos förkastelse af det barbariskt bildade uttrycket res fungibilis är redan omtaladt. Under innevarande århundrade hafva åtskillige rättslärde begagnat sig af benämningarna ‘vertretbare’och ‘unvertretbare Sachen’ antingen jemte de gamla eller med uteslutande af dessa. Savigny ogillar såväl det ena som det andra beteckningssättet, och använder i stället för res fungibiles eller vertretbare Sachen ordet ‘Qvantitäten’, såsom det, hvilket i detta hänseende har afgjord auctoritet för sig i de Romerske Juristernes språk; och anför han till stöd härför några lagställen, i hvilka ordet ‘qvantitas’ i den af honom afsedda betydelsen förekommer. Såsom motsats till ‘quantitas’ gälla för honom enligt dessa lagställen ‘corpus’ eller ‘species’”, jfr. Savigny, System des heutigen römischen Rechts, bd.6, s.147. Nordling påpekade också, “att Thibaut - ehuru under ogillande deraf - tillkännager, att på hans tid attributerna ‘verbrauchbare’ och ‘unverbrauchbare’ till saker begagnats såsom liktydiga med eller i stället för res fungibiles och non fungibiles”, jfr.Thibaut, System des PandektenRechts, bd.1, s.202.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=