historien kan förenas med kravet på enhet i vetenskapen. I stället omformulerades frågan för att passa ett bestämt svar. Den historiska kunskap som Kant avsåg, då han talade om historia a priori, är i själva verket allt annat än historisk. I själv verket saknar denna alla drag som skulle kunna göra den historisk. Frågan, “wie kann man es wissen?, gäller följaktligen inte det historiska, utan det filosofiska elementet i kunskapen. Orsaken till denna egendomlighet i Kants analys av historiekunskapen är emellertid i det närmaste given. Med utgångspunkt i transcendentalfilosofin kan svaret på den ursprungliga frågan bara bli ett: Det är omöjligt att förena vetenskaplig enhet - logisk despoti - och individuellt godtycke. Sammansättningen apriorisk historia kan i själva verket endast utgöra ett slående exempel på contradictio in adjecto. Detta är för övrigt det mest karakteristiska draget för väsensmetafysik i allmänhet; i stället för att modifiera vetenskapsbegreppet, så att det skulle passa också kunskapen om fritt handlande väsen, ställde filosoferna företrädarna för de objektsbestämda kunskapsarterna inför valet att antingen utesluta det historiska elementet ur kunskapen, eller att uppge varje strävan mot vetenskaplighet i sina ämnen. Kants råd till juristerna var helt enkelt, att de skulle lämna vetenskapen i fred. Ur väsensmetafysisk synvinkel kan denna eftergift åt det absoluta godtycket inte uppfattas såsom något annat än en snöplig, om än till synes oundviklig, reträtt från de objektsbestämda kunskapsarternas domäner. Polariseringen i kunskapsteorin hade till följd att det vetenskapliga förnuftet förskansade sig på det lilla kunskapsområde, där förnuftslagarna gäller utan inskränkningar. Utanför akademins väggar tycktes i stället det individuella godtycket härja fritt. Ur denna synvinkel utgör den enskildes frihet bara en reflex av den vetenskapliga argumentationsgrundens tillbakadragande. I förnuftets frånvaro behärskas juridiken obönhörligen av det kunskapsteoretiskt tillfälliga. Betydelseförskjutd e l 1 106 frihet som kunskapsteoret i skt bri stfenomen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=