parterna, så gäller det motsatta för de nya åsikterna. Det är inte längre rättssubjektet som måste anpassa sig efter sakernas väsentliga egenskaper, utan i stället får rättsobjektet foga sig efter parternas aktuella inställning. Den intellektuella utvecklingen länkade sålunda juristens intresse från sakernas absoluta herravälde till de betraktande personernas, parternas, lika absoluta frihet. Det faller sig naturligt att beskriva detta skeende i termer av en emancipationsprocess; subjektet befriades från godsets tyranni. Denna tolkning ger betraktaren en stark känsla av dejà vue. Skulle denna utveckling, från en objektiv till en subjektiv rättsgrund i läran om de fungibla tingen, utgöra en parallell till, eller kanske till och med härröra ur, Kants “kopernikanska” vändning? Parallelliteten i dessa skeenden är slående. Också Kants revolution i kunskapsteorin innefattar en övergång från en objektiv till en subjektiv grund. Skillnaden skulle enbart bestå i att filosofen söker en kunskapsgrund, medan juristen enbart intresserar sig för rättsgrundens normativa kraft. Kritiken av det rena förnuftet beskrevs, inte minst av Kant själv, såsom en emancipation av det mänskliga förnuftet.Vid en närmare betraktelse visar det sig dock, att dessa likheter döljer en grundläggande skillnad. I själva verket utgör antagandet, att parternas inställning avgör huruvida ett föremål är utbytbart eller inte, snarast ett tecken på förnuftets allt svagare ställning i kunskapsteorin i allmänhet och i juridiken i synnerhet. Man skulle kunna hävda, att den förändrade användningen av uttrycket res fungibiles har sina rötter, inte i Kants “kopernikanska” vändning i sig, utan i dess baksida. Befrielsen av rättssubjektet skulle i så fall vara det pris vetenskapsmännen är tvungna att betala för att rädda de egentliga vetenskaperna ur skepticismens förlamande grepp. Vid första anblicken ter sig visserligen postulatet om parternas inställning som ett tecken på förnuftets frammarsch i kunskapen. Samtidigt är det dock uppenbart att det subjekt som Kant händ e l 1 102 det ope r sonl iga förnuftet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=