Nordling markerade särskilt ordet gesehen i Hugos text och gav därefter förklaringen till det intresse han därigenom visat satsens predikat. Detta uttryckssätt kan, enligt Nordling, endast betyda att för Hugo var “således fungibiliteten icke - eller bör icke vara - en naturlig egenskap hos sakerna, utan ett visst betraktelsesätt af dem”198.Ytterligare exempel på förskjutningen i begreppsanvändningen fann Nordling också hos andra jurister.199 Heinrich Ahrens definierade “vertretbare Sachen” såsom “Sachen, die nicht als individuell bestimmte, sondern nur nach der Qvantität oder nach der Gattungin Betracht kommen.”200 Orsaken till denna omsvängning förefaller lika enkel som uppenbar:Om man inte lyckas hitta en vetenskapligt godtagbar grund för försträckningsavtalet i föremålet för rättshandlingen, så ligger det nära till hands att anta att avtalets rättsgrund återfinns hos de personer som utför handlingen. Det skulle kanske, för att parafrasera Kant, vara mer fruktbart att länka det rättsvetenskapliga intresset i en annan riktning än i objektens. I analogi med den “kopernikanska” vändningen i filosofin skulle juristen komma längre i sin strävan, om han antar att föremålen fogar sig efter rättssubjektet i stället för tvärtom.Vad gäller uttrycket res fungibiles, så konstaterade Nordling följaktligen, att enligt detta synsätt det “reala i begreppet ... icke [kan] vara de saker, som utgöra föremål för betraktelsen, utan den betraktande personen. Det är till honom som fungibiliteten utgör en bestämning... .”201 Den fungibilitetsegenskap som tidigare tillskrivits vissa föremål skulle hädanefter uppfattas som ett attribut till en person. Den “betraktande” bestämmer således vilka saker som ska anses som fungibla respektive icke-fungibla. d e l 1 100 bla saker - det föremål, som dermed allmänt betecknades, på det sätt, att bland förbrukbara saker ‘sehr oft nicht auf die species, sondern auf die Gattung und Menge gesehen wird’.”197 197 A a, s.28. Jfr. Hugo, Lehrbuch eines civilistischen Cursus, bd.4, s.24. 198 Nordling, a a, s.28. 199 Jfr. Theodor Marezolls Lehrbuch der Institutionen des römischen Rechts, s.218 och Savignys System des heutigen römischen Rechts, bd.6, s.122. 200 A a, s.28. Se Ahrens, Heinrich, Juristische Encyclopædie, s.609. Nordlings markering. 201 Nordling, a a, s.28.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=