75 delig Del” (1942; 382 s. inkl. reg.; 8:o), fanns det ingen anledning till folkrättslig optimism.''^' Ross påpekade i bokens förord, att många säkert ansåg det endast vara “Udslag af en livsfjern Papirsvisdomat udgive en Folkeret i det Herrens Aar 1 942”. L^et i Ross’ texter inte sällsynta besserwisser-draget kommer också i detta förord fram i påpekandet, att varje klart seende människa hade kunnat vänta sig det nya kriget. Dä man hade skapat sig “en illusoriskTro paa Rettens Herredomme i Magtens Sted ”, så byggde denna illusion på “den giengse idealistiske Opfattelse af Retten som en gyldig Orden af moralsk-aandelig Karakter ”. Folkrätten innehöll dock sedan gammalt en tradition “for det fredelige Samliv mellem Staterne”, och man kunde vänta sig en återgång till denna tradition efter krigets slut. Det var “denne den klassiske Freds-Folkerets Grundtr;ek”’, som Ross sade sig framställa “paa Ch undlag af en realistisk Opfattelse af de retlige Fenoma^ner”. De folkrättsliga doktorsavhandlingarna koncentrerar sig till periodens senare del. Georg Gohn disputerade år 1937 med avhandlingen “Neo-Neutralitet. Folkeretlige Studier over Neutralitetsbegrebets nyeste Udvikling” (463 s.; 8:o). F’rik Bruels ännu digrare monografi om internationella sjöleder “Internationale Stneder. En folkeretlig Undersogelse ” (1939) bestod av delarna “1. Internationale Stneders Retsstilling i Almindelighed ” (262 s.; 8:o) och “11. Stra;der, der omfattes af positive Sxrordninger ” (446 s.; 8:o)."^' Liksom Ernst Andersen (ovan 2.9.) och Stig luul (nedan 2.12.2.) försvarade Brtiel aldrig muntligt sin doktorsavhandling på grund av det krigstida förbudet mot offentliga möten.Max Sorensen disputerade efter kriget med periodens enda franskspråkiga avhandling “Les sources du droit international. F)tude sur la jurisprudence de la Cour Permanente de Justice International ” (1946; 274 s. inkl. bilagor o. reg.; 8:o), som behandlade rärtskällorna enligt den internationella domstolens praxis. Famm har påpekat, att boken byggde på Ross” rättskällelära och var överhuvudtaget det första större arbete, som var påverkat av Ross” rättsupppfattning. 182 185 Knud Berlins “Den dansk-islandske Forbundslov af 30. November 1918” (1920; [111] + 135 s. inkl. bilagor; 8:o) kan räknas till folkrätten, då Danmark genom lagen erkände Islands ställning som en suverän stat. Berlin kunde knappt dölja sin förtrytelse över islänningarnas oböjlighet, som hade fått de danska förhand181 Delvis krilisk.i recensioner i I tl^ l‘)42, s. S33-^3‘i (Östen Undén), ) 1‘)43. s. 33-46 (tkirl Rasting) ocli Sv) 1 1443, s. 312-S1~ ( lorsten tnlil); tämligen positiv i L'Hx 1434 B, s. 306-31 i (Bovl lani/.en). 182 Iteeension i UtK 1438 B, s. (Bonl jolis. lorgensen). 183 Bosiiisa recensionet i | 1 44 1. s. 183-187 (O. A. Borum), 1 lit 1441, s. 438-443 (N. V. Boeg) oeli DHs 1442 B, s. 11-16 (Max Sorensen). 184 I't’iilfL \ inding Kruse, s. ,^14 t. 185 llinnii, Retsvielenskahen, s. 2.VV Positiva recensionet i I 113 1446, s. S64-S72 (Pdvard 1 lambro) oeli t'llt 1447 B, s. 161-170 (.Alt Ross), mveket kriiisk i | 1448, s. 341-348 (P. M. Sachs).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=