70 sete Udg. 1937) behandlade redan den nya grundloven av 5.6.1915, även om dennas ikraftträdande hade uppskjutits redan ert par gånger. IVots att Juligrundloven av år 1866 fortfarande var gällande rätt, hade Berlin i “dette vanskelige Dilemma ... valgt at foregribe Fremtiden og la;gge Grundloven af 1915 til Grund ...'. Den nationellt sinnade författaren gjorde dock ett undantag. Han konstaterade, att trots att avståendet av de västindiska öarna till Förenta staterna var ytterst troligt inomen nära framtid, “har jeg dog i min Fremstilling hverken kunnet eller villet udskille Dele af den danske Stat fra Riget, for den endelige Afgorelse af dette Sporgsmaal fra de kompetente Statsmyndigheders Side uigenkaldeligt er truffet”.'^^ Berlin polemiserade också i ett långt avsnitt mot isländska uppfattningar om Islands ställning i riket; också i detta fall ledde den politiska un^ecklingen inom kort till att hans framställning blev föråldrad (se nedan).I förordet till den första delen ställde Berlin i utsikt en andra och sista del redan “i Lobet af et Aars Tid ”; i själva verket dröjde det nästan ett par årtionden, innan “Den danske Statsforfatningsret, 11,1-2” (1933-1934; [IG] + 525 s. inkl. reg.; 2. gennemsete Udg. i ett band 1939) publicerades. Berlin ursäktade sig med händelserna före och efter världskriget, vilka lett till författningsändringar både i Danmark och utomlands; “... ikke mindre er dette sket i den aller nyeste Tid, da Verden har oplevet ny store Forfatningsomvicltninger i en hel Ra^kke Lande, der indtra^ngende belxrer om Foranderligheden og Relativiteten af alle Forfatningstanker og alt Forfatningsvsrk”. Berlin byggde sin framställning på författningen “i materiel Forstand”, även omdet kunde synas, “somomForfatningsretten ogsaa formelt kunde bestemrnes somomfattende de men ogsaa kun de i Grundloven indeholdte Retsnormer”. En sådan begränsning var dock inte möjlig. I en del länder, t.ex. i England, saknade man helt en skriven konstitution, i andra länder, t.ex. i Italien, kunde grundlagen ändras lika lätt som andra lagar, och “ofte beror det endog paa ret tilheldige Hensyn, hvad der” i grundlagen “er taget med og hvad ikke”. Ett undantag från det materiella författningsbegreppet var dock nödvändigt. “Kun i én Henseende bliver en Bestemmelses Karakter af Grundlovsforskrift afgorende for Fremstillingen, idet nemlig denne maa omhandle alle Bestemmelser, der formelt er Grundlovsbestemmelser, selvom de efter deres Indhold iiiermere vedrore Statsförvaltnings- end Statsforfatningsretten”. Framställningen begränsades till “den positive danske Statsret”, medan “den almindelige Statsret eller almindelige Statslaere” i stort sett inte hade beaktats.'"' Trots de stora förändringarna i författlöO 158 Berlin 1, s. \ 1 1. Recensioner i L'tlv 1917 B, s. 124-131 (Iroels (J. lorgensen) och I Ht 1917, s. 377-38S (Bredo Morgenstierne). 159 Berlin 1, s. 60-'^!. Se även Björne, Rättskamperna, s. 181 H. 160 Berlin 11,2, Forord. Positiv recension av del 11 i L IR 1939 B, 161 Berli}! 1, s. }> B. 201-21 1 (Ckirl Rasting).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=