6 2 Den enda doktorsavhandlingen på området, Frederik Vinding Kruses "Arbejdets og Kapitalens Organisationer retslig bedömt. I. Synspunkter tor Retsudviklingen i Industriens Hovedlande” (1913; XXIII + 332 s.; 8:o), betraktades inte som arbetsrättslig och den fick föga inverkan på utvecklingen.''^ Avhandlingen förebådade lörlattarens senare lorskningsmetod, då han krävde ett överskridande av den traditionella juridikens gränser och ett beaktande “af hele det sociale og socialhistoriske Materiale, ... som ... i hoj Grad kan belyse ogsaa de retslige Problemer Vinding Kruse hade dock själv en traditionell inställning, då han i likhet med många av sina 1 800-talskolleger ansåg, att oron på arbetsmarknaden Irämst berodde på socialistisk agitation (se även del III, s. 147).'’*’ Trots att den arbetsrättsliga litteraturen förblev sparsam, hade man tidigt uppmärksammat problemen på området, och Hjalmar V. Elmquists “Den kollektive Arbejdsoverenskomst som retligt Problem” (1918; 206 s.; 8:o) var ert prisbelönt svar på en av styrelsen lör “Det Anders Sandoe Orstedske Prismedaille-Legat” år 1915 utlyst uppgifi om, “under hvilke Betingelser” kollektivavtal “ifolge dansk, norsk og svensk samt de europa?iske Hovedlandes Ret have Retsgv'ldigheci, hvilke almindelige Rettigheder og Retspligter de affode saavel for den paaga:ldende Förening selv som for dens Medlemmer, samt hvilke Retsmidler der i saa Henseende staar til Raadighed”.'" Författaren inledde sin framställning med påpekandet, att den i det enskilda arbetsavtalet rådande avtalsfriheten endast var av formell natur, och han citerade med gillande Hugo Sinzheimers påstående, att från arbetstagarnas synpunkt sett först “den kollektive Arbejdsoverenskomst betegner Gennemforelsen ogsaa af den reale Kontraktsfrihed paa Arbejdskontrakternes Omraade”.''" Så länge somstaten inte hade givit ett särskilt rättsskydd åt kollektivavtalen, var dock dessas rättskraft “af en meget t\ävlsom Natur”, och redan denna osäkerhet “synes at berettige Kravet om en Speciallovgivning”. Då det gällde fredsplikten under kollektivavtalsperioden, ville Elmquist inte godkänna ett fullkomligt förbud mot alla former av arbetskamp, t.ex. mot sympatiaktioner. Visserligen var fredliga förhållanden på arbetsmarknaden ett betydande och självständigt samhällsintresse, för vilket parternas intressen i konfliktsituationer i viss mån måste ge vika. “Men i Varetagelsen af sin selvsta:ndige Interesse bor Samfundet gaa varsomt frem og i storst mulig Omfång soge en Samvirken med de sta.’rke Knefter, der ibor de frie okonomiske og sociale Sammenslutninger, og ikke l^egge disse Kradter i en Sparndetroje, som enten virker odelaggende paa dem, eller som de ender med at sprange. 124 Hasselbiilch, s. IS. 125 Vinding Krnse^ Arbcjdet, s. X\' t. Po.sitiv recension i UfTl l‘U4 B, s. 18-26 (Jakob H. C'lelting). 126 Vinding Kruse, Arbejdet, s. X t. 127 Elmquist. förordet. Positiv recension i LJtlt, 1918 B, s. .S0^-.S12 (Carl Lfssing). 128 Elmquist. s. S ocb 7. 129 Elmquist. s. 10 t. 12‘> ” 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=