5 2 vetenskapsmännens ringa intresse för området. Livförsäkringsrätten hade lämnats åt 'Forsikringsteknikernes' framställningar, “hvorved de retlige Synsmaader gennembrydes af merkantile og andre Hensyn”. Cohn ville därför “paavise Overensstemmelsen mellem den tekniske og den juridiske Betragtningsmaade “skapa en “Harmoni mellem Forsikringsretten og den almindelige Formueret ...” och slutligen påvisa överensstämmelsen mellan bundenhet vid regler och rättfärdighet. Kristian Sindballe gav i början av sin professur under rubriken “Forsikringsretlige Studier” ut tre häften, “Forsikringssogendes Pligt til at give Risikooplysninger” (1919; 69 s.; 8:o), “Forsikring for fremmed Regning” (1921; 51 s.) och “Forsikringskontraktens Forudsierninger” (1921; 62 s.). Långt senare skrev Sindballe en lärobok, “Dansk Forsikringsret, I” (1948; 272 s. inkl. reg.; 8:o); del II hade utkommit redan år 1941 (329 s. inkl. reg.) och behandlade bl.a. även den offentliga sjukförsäkringen, tjänstepensioner och “Folkeforsikringen”. ’ Niels Haagen Bache, som tidigare skrivit en bok om brandförsäkringsrätten (se del III, s. 55), gav på Forsikringsforeningens uppdrag ut sina “Forelajsninger over de almindelige Brandforsikringsbetingelser for Losore” (1918; [III] + 133 s.; 8:o).^‘' Geo K. Schiorrings med anledning av Danske Lloyds 25-årsjubileum utgivna “Den danske Soforsikringspolice” (1924; 614 s. inkl. reg.; 8:o) har ett förord av Kristian Sindballe.*^' 2.4.2.4. Immateriell förmögenhetsrätt Frederik Vinding Kruses “Ejendomsretten” (ovan 2.4.3.2.) omfattade även detta rättsområde. Jens Harrv ig Jacobsens “Ophavsretten. Forfarter- og Kunstnerretten. National Ret” (1941; 362 s. inkl. reg.; 8:o) är däremot en framställning av enbart den immateriella förmögenhetsrätten. Författaren betecknade uppdelningen i “Forfatterret” och “Kunstnerret” i gällande dansk lag som misslyckad, och han ansåg som“nodvendige Fsellesbena:vnelser”, att själva rätten betecknades som “Ophavsret, dens Subjekt Ophavsmand, dens Genstand Aandsvjerk”; denna terminologi användes i de nya norska och finska lagarna och kunde utan svårigheter accepteras i en gemensam nordisk lagstiftning. Utan namns nämnande hänvisade Jacobsen till striden mellan Vinding Kruse och Ragnar Knoph om“Ophavsrettens ... Va;sen eller juridiske Natur” somen kamp mellan “Ejendomsretsteorien i ny Formog Immaterial- eller Aandsretsteorien”. Jacobsen tog inte själv ställning, utan han konstaterade bara, att oenigheten om rättens natur inte behövde “at medfore nogen Fare for selve Retsinstitutet, naar blot 78 Cohi, s. \'ll ff. och XII r. 79 Recension av del II i UlR 1942 B, s. 55 I. (Henry Ussing). 80 Positiv recension i Sv) P 1919, s. 270 1. (Riidoll Eklund). 81 Recension i 1 IR 1925, s. 322-326 (Per Hassclrot).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=