4 1 i två huvuddelar, varav den törsta var ‘en historisk framställning av rättskälleteorin efter år 1800' (s. 1-192) med avsnitt om fransk, engelsk och tysk doktrin samt ‘systematisk framställning av rättskälleteorin’ (s. 195-437) med avsnitt om‘rättens positivitetsprohlem’ och ‘rättskälleprohlemet’. Vinding Kruse nöjde sig inte med att underkänna Ross’ avhandling, utan han skrev också en överlägsen och förintande recensionsuppsats “Til Licren om Retskilderne” i I fR; även Viggo Bentzon publicerade en mycket kritisk, men till formen vänligare recension i SvJT.'’’ Ross’ “Kritik der sogenannten praktischen Erkenntnis” (1933; 456 s.; 8:o) med dedikation till Hägerströmvar en rent filosofisk avhandling, som dock var avsedd att fungera som inledning till en omfattande rättsteoretisk framställning i tre band.’’ Av de utlovade tre banden utkom endast doktorsavhandlingen “Virkelighed og Gyldighed i Retsla.’ren. En Kritik af den teoretiske Retsvidenskabs Grundbegreber ” (1934; 390 s.; 8:o), med vilken Ross äntligen kunde disputera i Köpenhamn. I förordet betecknade Ross sin andra doktorsavhandling som ert led i ert större sammanhang, och en djupare insikt i hans åsikter krävde av läsaren, art denne också bekantat sig med det föregående, filosofiska arbeter. Ross hoppades, att han i framtiden skulle få möjligheter till “den i mange Henseender langt vanskeligere, men også vigtigere Opgave, at udstnekke Kritikken til Retsvidenskabens praktiske Side Ross framhöll, att det var en smaksak, om man ville räkna “Virkelighed og Gyldighed” till filosofin eller till rättsvetenskapen. Medan han i Uppsalaavhandlingen hade betonat utvecklingens kontinuitet, sade han sig nu eftersträva ett fullständigt brott med traditionella tankegångar. Han försökte nämligen nu visa, “at Retsvidenskaben, om den vil besinde sig på sine i Retsbegrebet liggende Eorudsaetninger, vil blive fort ud i en Grundlagskrise og -reformation, svarende til den de eksakte Videnskaber nu gennemlever ”. Den traditionella rättsdogmatiken hade nämligen “skabr en Karrikatur af sig selv, hvis lunefulde og metodelose Subjektivisme baaer Prag af Popularfilosofiens Godtkobsvisdom, og som for eller senere maa vakke Retsvidenskaben til kritisk Selvbesindelse ”. I avhandlingen presenterades snarare “en Problemstilling end en Problemlösning”, och verket ville “i förste Rakke vare kritisk og krisevakkende”. Ross sade sig dock ha “överalt forsogr ikke blot at blive staaende ved det negative, men at .U) 19.M), s. 13^-162; Sv| 1 1929, s. S24-340. Sc även delvis pnsitiv recensii>n i LJllt 1930 H, s. 71-80 (Pniil Andersen) oeli Axel Hägerströms recensionsuppsats " till trägan tim liegreppet gällande rätt ”, I flt 1931. s. 48-91, med genomgående kritik av Vinding Kruses recension. yj Ross, Kritik, s. 12. Kritiska recensioner i Ldlt 1934 B, s. 289-,M)0 (Henrv tJssing), I flt 19.t4, s. 2S9-295 (tills, med “Virkelighed og t o Idiglied ”, Fr. V'inding Kruse) och SvI'F 1 9.Ws. 4,32-438 (Anders W'edberg); genmäle av Ross, SvJ 1 193.3, s. 551 k; positiv recensionsuppsats “Kn hok omvärde och plikt ” i 1 IR 1 934, s. 296-.324 (Finar Fegen). ,38 Värkelighed, s. 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=