3 9 haardhiundet RarionalLsering at hele det retlige Forestillingsliv”. Ilium ville däremor själv ge den samtida debatten ett bidrag, “hvor Tyngdepunktet ikke ligger i den erkjendelsesteoretiske Kunnen, men i den praktiske Bevandrethed i den Maade, hvorpaa Gennemsnittsjuristen uenker og toler”. “Et Udgangspunkt, der for mig staar som selvfolgeligt, men som ikke kan siges at ligge til Grund for den nyere nordiske Retsteori, er det, ar Opgaven umiddelbart kun kan vaere at forstaa Retslivet, ikke at reformere det. ” 1 synnerhet svenska författares kritiska undersökningar av rättsliga föreställningar hade utmynnat i kravet på art dessa måste undergå “en gennemgribende Revision”.’ Ilium kunde inte heller godkänna Uppsalaskolans åsikt, att värdeomdömen och moralregler saknade giltighet. Han ansåg, att etiken kunde vara en empirisk, närmast väl sociologisk vetenskap, “hvis Genstand ikke er Moralen in abstracto, men Menneskers Moral, somden til givneTidspunkter fremtrxder som et Produkt af den historiske Udvikling”.“‘'^ På liknande särt klarade Iliumav problemen med rättsbegreppet och rättens giltighet. Efter den sedvanliga genomgången och kritiken av den rationalistiska naturrättens och den historiska skolans läror, framhöll han Hägerströms förtjänst att påvisa, “at de gicngse Forestillinger om Rettens Gyldighed savner Mening”: Uppsalaskolans resultat hade bäst sammanfattats av Solnordal i FfR 1942.’’ För “den svenske Skole” var rättssatserna ett fenomen, “der moder os i Omverdenen”, och en rättsregel “bliver til i Retsmaskineriet”. Detta kunde dock inte förklara fenomen som desiietudo. Rättsregler blev enligt Ilium “kun Ret ved at indgaa i den almindelige Retsbevidsthed”, och rättsregler kunde också “opstaa og indiernmes i Kredsen af Retsforestillinger tiden om Retsdannelsens ståtlige Organer”: “den eneste mulige Provesten for Eksistensen af en Retsforskrift [er] en Konfrontation med den almindelige Retsbevidsthed.” Problemet var, “at den almindelige Retsbevidsthed hos Menigmand set i Forhold til den store Vrimmel af til Dels meget stxrkt specificerede Retsforskrifter er meget indholdsfattig”. Den allmänna rättsuppfattningen fanns därför “navnlig representeret inden for den store Kreds af Fagjurister, som igennem deres Virksomhed er fortrolige med Retssystemet som Helhed Man behöver knappast framhålla betydelsen av den historiska skolans juristcentrerade “Volksgeist”-lära som förebild för Ilium. “Det allmänna rättsmedvetandet” hade också fungerat som rättskällelärans fundament hos svenskarna E. V. Nordling och Johan Hagströmer (del III, s. 277 och 282). Även bokens utgivningsår, 1945, kan ha betydelse för det kraftiga betonandet av den allmänna rättsuppfattningens betydelse (se även III 3.2.2.). — Redan Illums 27 s. 8. 28 Illiini, 29 llluni, s. 44-S2. ,M) Illiini, s. S3 rt. Sc även hinittu Rctsvidcnsk.iliL-ii, 31 rf. I8S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=