565 2. Den nordiska rättsvetenskapen Då Carl Jacob Arnholmi festskriften till Vilhelm Lundstedt år 1952 gick in på frågan om en riktig definition av begreppet ‘vetenskap’, hänvisade han till det svar han en gång fått av en engelsk naturvetenskapsman: “It is difficult to define an elephant, but I know him when I see him.”’ Denna betraktelse är träffande även då man talar omden nordiska rättsvetenskapen: denna är ett empiriskt faktum, men hur definiera den? Vad är det som egentligen gjort den nordiska rättsvetenskapen ‘nordisk’ och vad kan man förstå med denna beteckning? Den nordiska rättsvetenskapen under 1600- och 1700-talen var särpräglat ‘nordisk’ endast i det avseendet, att den behandlade en egen nordisk, egentligen dansk-norsk och svensk-finsk, rätt, medan metoden var internationell, och de nordiska författarna kan därför utan svårigheter betecknas som ‘institutionalister’ i likhet med sina europeiska kolleger. Det var först 0rsted och i mindregrad Schweigaard som grundade en ‘nordisk’, vanligen som en ‘realistisk’ eller ‘analytisk-deskriptiv’ betecknad vetenskap, och det är denna riktning eller kanske snarare inställning, som därefter präglat generationer av nordiska rättsvetenskapsmän fram till våra dagar. Naturligtvis var varken 0rsted eller Schweigaard oberoende av utländsk rätt eller doktrin: det är närmast en fruktbar eklektisism, som utgör kärnan i 0rsteds metod, och trots sin uttalade motvilja mot tysk rättsvetenskap och filosofi tog Schweigaard intryck av dessa, även om han inte följde tidens moderiktningar. Vad fick då 0rsted och Schweigaard att föredra en realistisk, praktisk metod under en tid, då den tyska idealismens auktoritet var i stort sett obestridd? Man kunde tänka sig en personhistorisk förklaring; båda hörde till den medelklass, som så småningom höll på att uppstå: 0rsted son till en småstadsapotekare, Schweigaard till en tidigt avliden handelsman. Man bör dock komma ihåg, att fattiga studenter inte var någon undantagsföreteelse och att själva den akademiska professionen var föga ansedd fram till början av 1800-talet; Savignys sociala bakgrund i den tyska riksadeln var ett lysande undantag. Förklaringen till 0rsteds och Schweigaards realism samt den dansk-norska rättsvetenskapens blomstring redan i början av 1800-talet har antytts redan tidigare (del II, s. 432), närheten till maktens centrum och möjligheter för rättsvetenskapsmännen att själva aktivt verka i det politiska livet. Sombekant var 0rsted aldrig medlemav den juridiska fakulteten, och Schweigaard detta endast betingat, då han främst 3 Se Arnholm, 30 år, s. 24.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=