561 IVSammanfattning och återblick 1. Pluralismens tid Den iörra delen av detta arbete avslutades med ett försök att skissera en bild av den typiske nordiske rättsvetenskapsmannen iör omkring ett sekel sedan. Naturligrvis byggde denna bild på generaliseringar, men t.o.m. en sådan bild var möjlig endast därför, att de nordiska rättsvetenskapsmannen i slutet av 1800talet och i början av 1 900-talet i stort sett hade liknande föreställningar omjuridikens vetenskaplighet, mål och medel. Även debatten mellan främst Francis Hagerup och de danska realisterna visade, att det ofta endast rörde sig om nyansskillnader. Också tidigare under början och mitten av 1800-talet byggde rättsvetenskapen på i stort sett gemensamma värderingar. Den av mig som en ‘brytningstid’ betecknade perioden fram till 1860-talet (del II) var i själva verket en gradvis övergång Irån ert naturrättsligt tänkande till den historiska skolans teser, en övergång, som fick en särprägel på grund av den orstedska realismens betydelse, inte enbart i Danmark, utan även i de övriga nordiska länderna. Under förra delen av 1900-talet förändrades bilden helt. Den konstruktiva riktningen var visserligen aldrig så dominerande som man senare gärna har löreställt sig, och med någon överdrift kan man säga, att dess viktigaste funktion under 1900-talet har varit att fungera som ‘den gemensamma fienden’. Trots upprepade avlivanden och nekrologer visade sig denna fiende vara ovanligt seglivad, och ‘begreppsjuristerna’ är väl inte helt utrotade ens i dag. Den lörste segraren i den rättsvetenskapliga kampen, de äldre dansk-norska realisterna, fick dock inte länge njuta av sin seger, då den skandinaviska realismen, Uppsalaskolan, redan på 1910-talet började sitt tvåfrontskrig både mot den konstruktiva riktningen och den äldre realismen. Uppsalaskolans anhängare betecknade gärna samtliga sina motståndare som ‘naturrättsanhängare’ och ‘idealister’. Trots att dessa beteckningar olta är missvisande, i bästa lall ensidiga, innehåller de dock en kärna av sanning. Den redan på 1800-talet dödlörklarade naturrätten upplevde också i Norden en slags renässans under löljande sekel, även om naturrätten blev mera en politisk fordran som riktade sig till lagstiftaren än ett juridiskt begrepp som kunde användas t.ex. i lagtolkningen. Höjdpunkten för naturrättens renässans var början av 1940-talet och i synnerhet år 1945, vilket
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=