3 8 nedan 6.3.1.) inte yppade några tvivel mot Vinding Kruses uppenbart naturrättsliga framställningssätt; tvärtomvar förtattarens rättslära enligt Brusiin “en storstilad kritik av hela den gällande danska rätten”.’^ Redan året etter “Retskcren” gav Vinding Kruse åter ut ett omtattande arbete i rv'å tjocka volymer, “Det kommende Samtund” (1944; 1234 s. inkl, reg.; illustr.; 8:o). Verket framställde Vinding Kruses framtidsvision om ett samhälle mellan diktatur och demokrati, och det är indelat i böckerna 1. “Det nye Menneske” (s. 1-257), 2. “Samfundet og Retsordenen” (s. 259-374) och 3. “En ny Samfundsordning” med delarna 1. “Den personlige Ret” (s. 377-424), 2. “Ejendomsretten” (s. 425-602) och i den andra volymen 3. “Erhvervsretten” (s. 605890), 4. “Statsretten” (s. 891-1103), 5. “Retshaandhxvelsen” (s. 1107-1178) och 6. “Forholdet mellem Staterne” (s. 1179-1201). Vinding Kruses törbluttande produktivitet törklaras med att han i stor utsträckning återanvände sina tidigare texter, och Jens Evald har noterat, att två tredjedelar i “Det kommende Samlund” tidigare hade utkommit i “Erkendelse og Vurdering”, i “Retsla:ren” och i författarens doktorsavhandling från år 1913.2^ Illums “Lov og Ret” (1945; 195 s.; 8:o) är en sympatiskt lågmäld framställning i det lilla formatet, i synnerhet då man jämför arbetet med Vinding Kruses pompösa barockbyggnad “Retsl^ren”. Bokens rvå lörsta kapitel behandlar “Moralföreskrifter og moralsk Adferdsindstilling” (s. 11-42) samt “Bestemmelse af Retsbegrebet” (s. 43-64). Huvuddelen (kap. 3.-8., s. 65-174) är en Iramställning av rättskälleläran och de olika rättskällorna, och i det avslutande kapitlet behandlar lörfattaren “Retlige Grundbegreber” (s. 175-194). Ilium meddelade i inledningen, art han närmast ville ge en verklighetsnära bild av de behandlade frågorna, och han konstaterade anspråkslöst, att “Grundlaget lor Fremstillingen er derfor ud over Fortrolighed med den almindelige juridiske Tankegang, en overfladisk og meget spredt filosofisk Dannelse samt en ikke sa.’rlig dybtgaaende Orienterin» i nvere nordisk Retsfilosofi”.’'' O ^ Ilium började framställningen med en hyllning till Ross (se III 1.1.3.), och han Iramhöll även Hägerströms “banebrydende Arbejder”, samtidigt som han inte avstod Irån kritik mot Uppsalaskolan. Skolans filosofiskt intresserade anhängare hade haft ringa intresse för “Retsanvendelsens Problemer ..., medens Interessen lor erkendelsesteoretiske Problemer samtidig har va^ret Iremtnudende”. De hade varit “overvejende rationalistisk indstillede ... miskendt de emotionelle Momenters Berv^dning og centrale Stilling og har rejst Fanen lor en ret 24 Brusiin, [Fl 1944, s. 139. 23 Evald, \4ndiiig Kriisc, s. 333 t. 26 llliDn, s. 10. t4m llkim.s bok, se även Dalherg-Larseu, Cciger, .36 rt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=