556 H0yesreretts praxis soni en grund för en juridisk teori. Förvaltningsrättens allmänna del kunde därtill “vurderes ut tra visse almindeligesamfundsmessige idealer”, till vilket man behövde “kjennskap til de forvaltningsrettslige prinsipper og blikk for deres naturlige konsekvenser”.**' Det var den allmänna delens uppgift “å klarlegge betydningen og anvendelsen av de taste frihetsprinsipper som vår oftentlige rett i det hele hviler på”. Man måste bl.a. redogöra tör hur legalitetsprincipen genomförts i förvaltningsretten, “m. a. o. hvordan ciet prinsipp er gjennemtort at torvaltningsorganene ikke kan gripe inn overfor borgerne uten hjemmel i en lovregel”. I den allmänna delen måste man vidare behandla verkningarna av att myndigheterna handlat i strid med rättsreglerna samt betingelserna för en förvaltningsakts ogiltighet och innebörden av ogiltigheten.**’ Castberg konstaterade senare sammantattande: ”Og om forvaltningsrettens almindelige del gjelder at dens hovedinnhold er regler, hvis vesentlige tunksjon er å sikre den enkelte beskyttelse mot vilkårligheten og garantier overior myndighetsmisbruk.”**’ Den sistnämnda definitionen visar, att även Castbergs förvaltningsrätt är präglad av politiska ideal och läget före andra världskriget. Redan i bokens inledande avsnitt hittar man hänvisningar, ofta kritiska, till tyska arbeten, och dessa arbeten är från Weimarrepublikens tid: andra upplagan av Walter Jellineks “Verwaltungsrecht” (1929) och Hans Kelsens “Allgemeine Staatslehre” (1925).**^ Castberg hade inget till övers för en opolitisk förvaltningsrätt, och han dolde inte sina sympatier lör den demokratiska rättsstaten. I det första kapitlets avslutande “§6. Förvaltningsretten i dens lorhold til den politiske urvåkling” (s. 68-76) nämnde författaren, att den politiska kampen i Tyskland hade under Hitler “resultert i en praktisk talt ubegrenset eksekutiv makt” och hela lörlattningsrättens fundamentala förändring, men ”[n]år lorholdene i et möderne land er nogenlunde normale, står kampen imidlertid lorst og Iremst om forvaltningsrettens innhold”.**'' Castberg ansåg uppenbarligen, att det inte längre lanns någon tysk förvaltningsrätt(svetenskap). Han hade dock redan en nordisk litteratur att tillgå, och i de inledande avsnitten hittar man hänvisningar till Poul Andersens och Herlitz’ arbeten. Castberg betraktade förvaltningsrätten t.o.m. som ett ovanligt "politiskt’ rättsområde. Medan privaträtten var förhållandevis stabil, var förvaltningsrättens innehåll växlande, och “dens ordninger har et sterkt vilkårligpreg”. “Förvaltnings81 Ctistherg. Innlcdning, s. 2-^ tl. 82 Castberg, Innlcdning, s. 71. 83 Castberg, Innlcdning, s. 7S. 84 Sc Castberg, Innlcdning, s. 2 not 1, ,s. not 1 osv. 85 Castberg, Innlcdning, s. 68 1. 86 Sc Castberg, Innlcdning, s. } not 1, s. 6 not 1 o.sv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=