555 nya kommer för clet första till synes i att författaren indelar sitt stoff i en allmän och en speciell del och i användandet av förvaltningsaktens begrepp, omockså inre i dess nyaste, av Otto Mayer präglade form. Det gamla är den pragmatiska inställningen till rättssystematikens betydelse. Denna kan jämföras med Rabenius’ ovan citerade åsikter drygt fyrtio år tidigare. Morgenstiernes förvaltningsrätt som rättsområde förblev till sina avgränsningar tämligen diffus och medtagandet av ‘näringsrätteif visar att även gränsen mot privaträtten var öppen. Morgenstierne påstod också, att tvingande förmögenhetsrättsliga lagstadganden som begränsade avtalsfriheten hörde till förvaltningsrätten, medan endast deklarativa regler föll utanför detta rättsområde. Han medgav dock, att alla förmögenhetsrättsliga stadganden ‘‘kan staa i saa na^r Sammenhaeng, at de ogsaa bekvemmest behandles sammen og da som Regel helst i Privatretten ' Frede Castbergs förvaltningsrättslärobok (1938) var egentligen en framställning av rättsområdets allmänna del, men då inte alla till denna hörande ämnen tagits med, hade författaren nöjt sig med titeln “innledning Författaren konstaterade också, att han hade “måttet ploie udyrket mark”, då man hittills hade saknat “en samlet, teoretisk fremstilling” av den “generelle del av den norske forvaltningsrett”.'^ Boken bestod av fyra kapitel; 1. “Grunnbegreper” (s. 1-76), 2. “Förvaltningens forhold til lovgivning og rettspleie” (s. 77-155), 3. “Forvaltningsakten” (s. 156-302) och 4. “Statens og kommunens ansvar for sine forvaltningsorganers skadegjorende handlinger” (s. 303-366). Enligt författaren var “[k]jernen i forvaltningsrerten ... nettop reglene om de offentligrettslige rettssubjekters organisasjon og myndighet og spesielt omrettsforholdet mellem disse rettssubjekter på den ene side og på den annen side de private personer”. ’ Inomförvaltningsrätten fanns det “en rekke felles eller beslektede problemer”. På alla förvaltningens områden “er man således stiller overfor spörsmålet om forholder mellem förvaltning og lovgivning og mellem förvaltning og retspleie” samt frågor om“hvordan forvaltningsorganenes myndighetshandlinger kommer istand, og hvordan de skal fortolkes, omderes gyldighet eller ugyldighet og om det offentliges — statens og kommunenes — ansvar for rettsbrudd”. De rättsregler som behandlade dessa generella frågor utgjorde tillsammans förvaltningsrättens allmänna del.'**’ Den allmänna delen måste “nodvendigvis studeres induktivt — altså ved en granskning av det rettsstoff man har i domstolenes avgjorelser og de mange spredte lovbestenimelser”. A andra sidan hade Hoyesterett “i flere tilfelle ... grepet feil”, inte minst på grund av okunnighet om “de sseregne offentligrettslige prinsipper”, och man måste därför vara kritisk mot användandet av 77 A/orgfristienie’, s. 7 K 78 Castbfrg, Innledning, f-orord ocli s. 11. 79 C.astherg^ Innledning, s. 7. 80 C.astherg, Innledning, s. 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=