554 delen av boken behandlar de olika förvaltningsgrenarna. Enligt Morgenstierne omfattade förvaltningsrättens allmänna del “Reglerne omOrganisationen af de mange forskjelligartede Organer og Tjenestestillinger, hvorigjennem Stat og Kommune udover sin Forvaltningsvirksomhed, samt disse Organers og Redskabers Myndighedsomraade, indbyrdes Forhold og Retsstilling”. ’ Bokens inledning ägnas bl.a. åt att definiera förvaltningsrätten och avgränsa den från andra rättsområden, även omenligt författaren framställningens innehåll inte alltid kunde sökas “i en streng systematisk Betragtning, men ogsaa ligesaa meget i det rent praktiske Hensyn til” det som behandlades i läroböcker över andra rättsområden. Morgenstierne konstaterade, att man med förvaltning förstod “de offentlige, det vil i Norge si Statens og Kommunernes Organers og Tjenestemsends samlede Virksomhed indenfor Forfatningens og Lovgivningens Ramme til Fremme for Statens Formaal”. Flan medgav dock, att begreppet statens ändamål’ gav endast en obestämd bild av förvaltningens föremål och att själva analysen av begreppet hörde till rättsfilosofin och den allmänna statsläran. Man kunde också avgränsa förvaltningen negativt genom att bestämma den “som den offentlige Virksomhed, der hverken er Lovgivning eller Udovelse af Domsmyndighed”. Då man avgränsade för\'altningen från lagstiftningen, var det motiverat att tala om förvaltningsakter, och “[d]e Forvaltningsakter, som udgaar fra de offentlige Myndigheder, falder i formel Henseende i to store Grupper, nemlig Aq generelle Regler de individuelle Afgj0relser'\ Skillnaden mellan förvaltningsrättsliga individuella avgöranden samt en dom visade sig i praktiken genom “at Retmaessigheden af Forvaltningsakten kan proves ved Sagsanla^g a prima instantia, medens det retslige Dekret eller Domsakten alene kan angribes ved Appel”. Enligt Morgenstierne kunde man till förs^altningsrätten också hänföra de rättsregler, som bildade näringsrätten, “et temmelig ubestemt Begreb, som lidet egner sig for streng videnskabelig Systematik”. Då man undersökte näringsrättens innehåll, visade det sig, att uttrycket “Förvaltnings- og Naeringsret” var “strengt taget ... pleonastisk”, men författaren använde det ändå i bokens titel av den praktiska orsaken, att detta betonade näringsrätten som en viktig del av förvaltningsrätten. Då det gällde den statsrättsliga positivismen inom författningsrätten, hade Morgenstierne bekantat sig med den nya metoden, men en stor del av hans framställning byggde på äldre metoder och tankegångar (se del III, s. 404 f.). Även Morgenstiernes förvaltningsrätt är en blandning av gammalt och nytt. Det 73 Morgenstierne, s. 9. 74 Morgenstierne, s. 2. 75 Morgenstierne, s. 2-6. 76 Morgenstierne, s. 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=