5 53 Ernst Andersen nämnde i förordet till sin doktorsavhandling “Administrativt d'ilsyn med Kommunalförvaltningen” (1940), att hans tema hade ofta behandlats i tysk förvaltningsrätt, men att det inte varit denna doktrin, utan Poul Andersens doktorsavhandlingoch dennes “Dansk Forvaltningsret” (1936), som väckt hans intresse för frågan. Medan Poul Andersens uttalanden hade tytt på ett visst godkännande av den statsrättsliga positivismen, angrep Ernst Andersen den tyska doktrinen i dess helhet. Schweigaards artikel i Juridisk Tidsskrift 1834 (del II, s. 114-117) dammades än en gång av, och den fick nu fungera som vapen i kampen mot senare tysk kommunalrättsvetenskap; “ ... den kunde lige saa vel vsere udgivet i 1934 som i 1834 ...”. Angreppet riktade sig i synnerhet mot Hans Peters’ “Grenzen der kommunalen Selbstverwaltung” (1926). Peters hacie enligt Ernst Andersen gjort sig skyldig till "begreppsmetafysik’ och hans “Problemstillinger en Arv fra det 19. Aarhundredes Retstaenkning, en Rest af Naturrettens Metode”. Peters lät inte bara “den systematiske Demonstration” ersätta “en Analyse og Beskrivelse af Lovgivningen samt judiciel og administrativ Praksis”, utan han löste också “Problemet om Kommunernes Forvaltningsfuldmagt ad rendyrket apriorisk-deduktiv Vej ud fra den af hampaa Grundlag af systematiske Studier opstillede Definition”. '* Även Otto von Gierkes “allegorisk-konstruktive Metode” fördömdes, och FLrnst Andersen tilläde ironiskt: “... men ikke desto mindre har Gierke under Nationalsocialismen oplevet en Renaissance maaske netop paa Grund af Uklarheden, der kan fortolkes i alle Retninger”, talets tilltagande ‘metodsynkretism’ märks i följande uttalande: “Fra Schweigaard til Ross har nordisk Retsvidenskab negeret denne Retsmetode [- art ställa upp systembegrepp och göra indelningar utan hänsyn till rättsverkningarna] og allerede gennem Problemstillingen taget Afstand fra den apriorisk-deduktive og den allegorisk konstruktive Metode. 1940- ”"’2 Frots att en modern framställning av förvaltningsrättens allmänna läror utkom i Norge först i slutet av 1930 talet, var i själva v'erket den första läroboken i förvaltningsrätt under den här behandlade perioden norsk, nämligen Bredo Morgenstiernes “Den norske Förvaltnings- og Nairingsret. Et Grundrids” (1912; ovan Il 4.9.). Den tämligen korta framställningen på drygt 200 sidor börjar med en “Indledning. Forvaltningsrettens Stof, Begramsning, Retskilder og Literatur” på tio sidor och följs av “Forvaltningsrettens almindelige Del” (s. 1 1-84) med avsnitten “A. De centrale Forvaltningsmyndigheder” (s. 13-27), “B. De lokale Forvaltningsmyndigheder” (s. 28-39), “C. Kommunalförvaltningen” (s. 40-61), och “D. De offentlige I jenestemaend og deres Retsstilling” (s. 62-84), medan huvud70 Ernst Atiticrsoi, s. 10 t, 71 Ernst Andt-rscn, s. 12 not 7. 72 Ernst AntErsrn, s. 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=