551 herved fra de saakaldte Forvaltniiigskontrakter medan der t) inte fanns någon orsak att beteckna förvaltningsakten som en viljetörklaring/’"^ Framhållandet av civilrättsvetenskapen som förebild och kravet på en ‘syntetisk', ‘konstruktiv’ eller ‘juridisk’ metod samt det upprepade åberopandet av Otto jMayer som auktoritet får Poul Andersen att framstå som en anhängare av den statsrättsliga positivismen, den konstruktiva riktningen på den offentliga rättens område. Därmed skulle den konstruktiva metoden på förvaltningsrättens område ha vunnit insteg i dansk doktrin först vid en tidpunkt, då den allmänt fördömdes, inte enbart i Danmark, inom andra grenar av rättsvetenskapen. Programdeklarationen i förordet visar tydligt i denna riktning, medan det av själva behandlingen av ämnet framgår, att Andersen var kritisk till ‘konstruktioner’ och att han därför på sin höjd kan anses representera riktningen i dess nordiska, moderata form. Andersen tog t.ex. avstånd från den i fransk och tysk doktrin allmänna uppfattningen av förvaltningsakten som en viljeförklaring, varigenom man som “et Middel til at skabe Orden og Systematik i Förvaltningshandlingernes Kaos” överfört ett begrepp från privaträtten.'’'^ Läran om förvaltningsakten som en viljeförklaringvar “i de fleste 1 ilfa^lde Udtryk for en blot og bar Konstruktion”. Antingen man talade om ‘administrationens vilja’ eller om “en Vilje, der har faaet ‘en ydre Konsistens’ osv., er man ude i et juridisk Billedsprog af en Art, der erfaringsmarssigt kun medforer Misforstaaelse og Förvirring”. Det syntes därför “kun at vasre liden Opfordring til at bringe La:ren om Forvaltningsakten ind under et mere eller mindre omfattende Viljesdogme”.'’'’ Trots sin beundran för Otto Mayer betraktade Poul Andersen inte honom som någon absolut auktoritet; detta gällde särskilt Mayers uppfattning av förvaltningsakten som ett uttryck för ‘statsviljan’. Andersen refererade fransmannen Duguits åsikt, att den ryska “Staatswille” var “en volonté surnaturelle”, som inte hade “noget med Virkeligheden at gore”. Även själva staten var “une pure abstraction”, varför Duguit inte kunde erkänna vare sig någon ‘statsvilja’ eller någon ‘nationens vilja’: “Forvaltningsaktens Retsvirkninger udspringer derfor ikke af nogen Statsvilje eller Herskermagt, men beror paa de objektive Retsnormer”, och de stod inte i någon särställning jämfört med privata rättshandlingar. Andersen sade sig helt kunna ansluta sig till denna mening, och han tilläde: “Thi i samme Grad som Forvaltningsaktens Begreb holdes fri for taagede og unyttige Konstruktioner, vil Ugyldighedsteorien kunne bygges op paa Virkelighedens Grund”.Då det gällde frågan, om man skulle betrakta en ogiltig för64 Poul Åndersetu Hovedpariktcr, s. 186 190. 65 Poul Auflerseiu 66 Poul Andersen, .s. 22. 67 Poul Andersen, 1.5 ff. .54 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=