37 stigande antalet studenter"* ur de ovan nämnda postulaten. Vinding Kruses hamställning kan ses som den sista dinosaurien i dansk och nordisk rättsteori, en framställning, som följer den långa traditionen från Lauritz Norregaard, J. F. W. Schlegel, F. C. Bornemann och Goos, och som, för att citera Bentzon om Goos, var en “Enkeltmands navsten formastelige Forsog paa at udtanke, hvorledes det hele burde vxre” (del III, s. 39).'’ Vinding Kruses försvar för en stark regeringsmakt uppfattades i synnerhet av danskarna som propaganda för en fascistisk diktatur. Om man vill framhålla en samtida politisk förebild, torde väl en elitistisk professorsdiktatur av Salazars modell i Portugal ha legat Vinding Kruses hjärta närmast.’" Man kan dock även mera välvilligt tolka Vinding Kruses åsikter som ett elitistiskt och nostalgiskt försvar för de bästa sidorna av det danska enväldet - författarens ktingstanke var ju som nämnt att ersätta den ärftliga, absoluta monarkins ofta undermåliga representanter med en på livstid vald riksföreståndare. Denna författningsmodell fick dock ett negativt mottagande, och rättsteoretisk skepsis blandades med politisk motvilja i synnerhet i Alf Ross’ recension år 1945 av sin gamle arvfiendes verk. Denna recension torde i skarp kritik ha få motsvarigheter i nordisk rättsvetenskapshistoria (se närmare Ill 1.4.).“' Även övriga danska recensioner var med något undantag mer eller mindre kritiska, om också mildare i tonfallet, och Vinding Kruse besvarade dem sin vana trogen." Den enda i stort sett positiva recensionen skrevs av finländaren Otto Brusiin i JFT 1944: enligt honom hade en rättslära sällan “uppburits av ett så äkta och djupt upplevt humanistiskt patos ... [a]llt ofruktbart juridiskt hårkl)"veri är främmande för författaren; argumenteringen baseras helt på praktiska sociala synpunkter ... [s]om nordiska jurister känna vi oss stolta över professor Kruses monumentala verk”. Enligt Brusiin behövde det knappast framhållas, “att en tänkare av Vinding Kruses format tar avstånd från moderna diktaturideologier ”, men han ansåg författarens “kritik av det bestående förefalla överdrivet skarp och ensidig, hans ingrodda motvilja mot ‘demokrati’ och ‘frihet’ onordisk, hans beundran för en gången tids upplysta envälde måhända något romantisk”.’’ Det är påfallande, att den i sin doktorsavhandling mot äldre riktningar kritiske Brusiin (se 972 f. och 977. 1 8 Viiidhig Krttsc 11, 19Så även lamm, Ret.svulcn.sk.ihen, .s. 184 ocli redan liail,] 194S, s. 66. 20 Se Hvald. Vinding Kriise, .s. 262. 21 Se Ross reeen.sion i l llv 194S, .s. 27.V292. 22 Se Borums reeen.si(ni.suppsai.s “Betragininger om almindelig Ret.sl.ere" i Sv) I 1944, ,s. .^7S-.V)9 och l 'i)iditig Kruses .svar .s. '742-7SS .samt luuls recensionsiippsats “Retsheren i möderne Belysning " i J 1945, s. 65-99, Vinding Kruses .svar s. 267-279 och huds replik s. 291-.M)1. Positiv recensii>n, dock med kritik as' Vinding Krii.ses politiska åsikter, i UtK 1944 B, s. 255-266 (Torben l und). Se även Hvald, V'inding Kruse, s. .^10 fl.: lamm, Retsvidenskaben. s. 184 not 27. 2.5 Brusiin, IP T 1944. s. 1.59 P
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=