547 läror, eller ... uppbygga en ‘allmän del’”.''" Herlitz dryftade därefter utförligt, på vilket sätt och i vilken mån det var möjligt att uppställa allmänna principer och ett enhetligt system. Då oha en mängd regler givits för speciella förhållanden och områden kunde det “icke hjälpas, omförvaltningsrätten ... icke kan uppnå samma fasta och enhetliga konstruktion somstraff-, process- eller civilrätt”. Beträffande privaträttens inflytande på förvaltningsrätten var förhållandet mycket olikartat i de olika länderna. I Sverige hade man allt sedan Nehrman betonat det egenartade i förvaltningsrätten, och det var skäl att “reagera mor den reception av t. ex. privaträttsliga tankar, som inte är sakligt betingad utan endast föranledes av en bristande insikt i och reflexion över förvaltningsrättsliga förhållanden”. Man måste å andra sidan “akta sig för ett överdrivet renlärighetsnit”, då skillnaden mellan förvaltnings- och privaträtten kunde vara större eller mindre. Enligt Herlitz stod svensk förvaltningsrätt närmare den ryska, “med sin blandning av offentlig och privat rätt”, än den mera enhetliga franska förvaltningsrätten."’' En finländsk recensent konstaterade år 1950, att det karakteristiska för Herlitz’ produktion var författarens “realistiska och fördomsfria grepp på de problem han behandlar”. Herlitz stod helt främmande för begreppsjuridiken, som lagt huvudvikten på en fast systematik och abstraktioner, medan han själv behandlade problemen “i ett levande sammanhang med de bakomliggande samhällsföreteelserna”."'’ De refererade uttalandena med hänvisningen till Otto Mayer visar dock, att även Herlitz hade sin andliga hemvist i den tyska förvaltningsrätten och doktrinen, som han upprepade gånger återkom till. Den nya tyska förvaltningsrätten var enligt honom särskilt knuten till Otto Mayer, som dock också hade kritiserats för att ha “med orätt tillämpat vissa franska doktriner på den tyska rätten”. I svensk doktrin hade enligt Herlitz redan Rabenius påverkats av tysk och särskilt fransk förvaltningsrätt, och senare hade Renterskiöld och Sundberg i vissa hänseenden påverkats av Mayer och andra tyska författare”."" I motsats till t.ex. Castberg behandlade Herlitz även den tyska förvaltningsrätten efter år 193.5, och detta i en utpräglat neutral ton. Man hade tagit avstånd från den “liberala” rättsstaten, och vissa författare (Koellreutter, Tatarin-Tarnheyden) hade givit ‘rättsstatens’ begrepp en ny betydelse; klart var art Mayers slagord om den ‘bestående förvaltningsrätten’ inte hade stått sig efter år 19.3.3."'^ Herlitz ansåg, att införandet i den tyska undervisningen av ämnet “Verwaltung” i stället för “Verwaltungsrecht” endast var ett avståndstagande från “ett ensidigt juriso Herlitz 1, s. 66 t. ocli 51 Herlitz I, s. 68-76 odi s. 74 not 2. 52 Meitumder, lid l‘)S(), s. 83. 53 Herlitz 1, .s. 63 not 6 ocli ,s. 66 not 1. 54 Herlitz 1, .s. 64 not 2 och s. 6S not 1. 67 not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=