5 43 innehöll avsnitten “A. Ämbetsförlarandet” (s. 312-352), “B. Förvaltningsprocessen” (s. 352-424), “C. Självförvaltningsförfarandet” (s. 424-434), “D. Speciella slag av lörvaltningstörhirande” (s. 434-435), “E. Det förvaltningsrättsliga exekutionsväsendet” (s. 436-489) och “F. Expropriation” (s. 489-528). Inledningen i Willgrens bok innehåller en intressant historisk översikt över de olika ländernas förvaltningsrättsliga litteratur. Enligt Willgren hade i Hermansons föreläsningar “en modern rättsvetenskaplig metod blivit första gången tilllämpad på denna del av den finländska rätten”.^" Tysk och fransk doktrin behandlades i slutet av översikten, och Willgren framhöll särskilt Otto Mayer och Fleiner, vars “Institutionen des Deutschen Verwaltungsrechts” (191 1) betecknades som “en mycket förtjänstfull sammanfattning av den ryska förvaltningsrättens ledande grundsatser”. Enligt Willgren hade Mayer “och i viss mån även Fleiner” tillämpat “en konsekvent juridisk metod”, som kännetecknades av “att man ur de konkreta levnadsförhållandena avsöndrar vissa formella eller abstrakta rättsförhållanden, somsedan förklaras med tillämpning av rättslärans allmänna begreppskaregori”. Willgren klandrade metoden, dels för att en del av dess anhängare hade tytt sig ensidigt till privaträtten som förebild, dels för att andra “inlåtit sig på ännu mer vågade konstruktioner, baserade på en sviktande apriorisk eller psykologisk basis”. Då Otto Mayer hade byggt på den franska förvaltningsrätten, hade även detta “inneburit en viss risk”, då de historiska förutsättningarna var olika. Slutligen var det metodens fel “att den ej i erforderlig omfattning anlitat den hjälp, somkan erhållas såväl av en rent statsvetenskaplig behandling av de förvaltningsrättsliga institutionerna (i förvaltningsläran) som av den rättshistoriska forskningen”. Det avslutande ytliga referatet av fransk doktrin omfattar drygt en halv sida.^' Willgrens kritik av den traditionella tyska förvaltningsrättsvetenskapen och hans behandling av förvaltningsrättens centrala begrepp i det påföljande kapitlet “De förvaltningsrättsliga rättsförhållandena” visar, att han hade följt med den senaste utvecklingen på området. Aven de förvaltninc^srättslitja delarna av Veli Merikoskis lärobok i Finlands offentliga rätt (1944-1946) bildar en allmän del. De senare kapitlen i den första delen är “IV. Förvaltningsmaskineriet” och “V. Tjänstemannarätt”, och den andra delen består av kapitlen “VI. Förvaltningsverksamheten” med avsnitten “A. Förvaltningsmyndigheternas kompetens”, “B. Förvaltningsrättsliga begrepp och principer”, “C. Förvaltningsakterna”, “D. Förvaltningsverksamhetens yttre former” och “E. Förutsättningarna för förvaltningsförfarandet”, “VII. Rättsskyddet inomförvaltningen”, “VIII. Förvaltningstvånget” och “IX. Den offentliga hushållningen”. 40 \V/7/q7vv/, Fiirvaltningsrätt, s. 10. 41 Förvaltning.srätt, .s. 10-1.^.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=