541 Hermansons allmänna lörvaltningsrätt fick redan år 1913 en efterträdare i Kaarlo Juho Ståhlbergs finskspråkiga framställning (ovan II 6.9.), som först år 1940 översattes till svenska. Redan bokens titel, ‘Finlands förvaltningsrätt. Allmänna delen’ visar, att det är Irågan om en vetenskaplig och systematisk framställning. Den allmänna delen är indelad i en inledning (s. 1-11) samt avdelningarna ‘Förvaltningsorganisationen’ med underavdelningarna ‘Historisk utveckling’ (s. 12-38), 2. ‘Statsförvaltningens nuvarande organisation’ med tjänstemannarätten (s. 39-245) och 3. ‘Självstyrelsen’ (s. 246-313) samt ‘Förvaltningsverksamheten’ med kapitlen 1. ‘Förvaltningsåtgärder’ (s. 314 -353), 2. ‘Förvaltningstvånget’ (s. 354-445) och 3. ‘Rättsskyddet på förvaltningens område’ (s. 445468).'’ Ståhlberg nämnde i bokens förord, att han hade för avsikt att behandla ‘Finlands gällande förvaltningsrätt i vetenskaplig bemärkelse’. På grund av bokens ändamål var det enligt lörlattaren inte nödvändigt att närmare redogöra för olika åsikter i utländsk doktrin, medan han däremot tagit med litteraturhänvisningar. I den långa lörsta litteraturnoten finns en förteckning av även de viktigaste utländska framställningarna, nämligen de ovan nämnda svenska arbetena, talrika tyska framställningar, av vilka särskilt kan nämnas Edgar Loenings, Otto Mayers och Fritz Fleiners arbeten, samt några franska böcker. Ståhlbergs framställning bygger vid sidan av Hermansons föreläsningar på den samtida tyska doktrinen i dess helhet, medan det är svårare att nämna enskilda förebilder. Ståhlberg var tvungen att skapa en ny finskspråkig förvaltningsrättslig terminologi, och på i finsk juridisk litteratur gängse sätt bifogade han i parentes det översatta begreppet, inte på svenska, men på tyska. Ståhlbergs framställning av överbegreppet “hallintotoimi” (närmast ‘förvaltningsåtgärd’; på denna punkt nämnde Ståhlberg ingen rysk motsvarighet) tyder på att Otto Mayer åtminstone inre var författarens viktigaste förebild. Denne nämns inte heller i kapitlets omfattande inledande lirteraturnot, som förutomLoening och Fleiner även hänvisar till bl.a. Karl Kormann, Georg Jellinek och Gerhard Anschiitz. Ståhlberg behandlade de olika förvaltningsåtgärderna i formav en ‘begreppspyramid’. Förvaltningsåtgärderna kunde för det första indelas i faktiska, privaträttsliga och offentligrättsliga. De sistnämnda kunde indelas i tvåsidiga eller avtal och ensidiga; offentligrättsliga avtal var dock undantag, och sådana borde också undvikas, då förvaltningen i dylika fall blev beroende av avtalsparten, och man ville inte begränsa förvaltningens möjligheter att beakta det allmännas nytta. De ensidiga förvaltningsåtgärderna kunde vara allmänna bestämmelser (Generalverftigungen) eller röra ett bestämt och konkret fall (Verfugungen); de sist39 35 33 detta arbete, se även Inini, s. 64 b 34 Se Stiihlherg, s. 1 not 1. 35 Se Ståhlberg, s. 314 not I.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=