540 (s. 61-243), “V. Samfund, som i kraft af egen rätt ega utöfva offentlig myndighet” (dvs. kommunalförvaltningen; s. 243-404), “VI. Omde åtgärder, genom hvilka förvaltningen handhafves” (s. 405-437) och “VII. Om rättsskyddet på förvaltningsrättens område” (s. 437-449). Dispositionen ger därmed ert intryck av dubbla allmänna läror, liksom i Otto Mayers framställning. Det som betecknas somden allmänna delen består dock till största delen (kapitlen IV-V, 344 sidor) av tjänstemanna och kommunalrätt. Omman i föreläsningarna söker efter ett innehållsmässigt inflytande från den nyaste tyska förvaltningsrätten (Otto Mayer), märker man att begrepp som‘förvaltningsakt’, ‘offentlig anstalt’ och ‘offentlig egendom’ saknas. Däremot betecknade Hermanson myndigheternas åtgärder som“rättsärenden”, rättshandlingar, och han skilde mellan “privat rättsliga och offentligt rättsliga rättsärenden”; ministrativa ellerförvaltningsåtgärder ingår i de sistnämnda”.’ Han talade också om “ensidiga” och “tvåsidiga” förvaltningsåtgärder. De sistnämnda är ^"'fördrag eller ajiar\ som kunde vara privaträttsliga eller offentligrättsliga.Hermanson betonade upprepade gånger förvaltningens bundenhet vid lag, och han framhöll särskilt, att myndigheterna inte fick använda sina maktbefogenheter till ett annat ändamål än det, för vilket befogenheten blivit dem tillerkänd."’ Denna lära ommaktmissbruk var uppenbarligen hämtad från fransk doktrin.^® Av Hermansons föreläsningar framgår det vidare, att föreläsaren kände väl till den nyaste un^ecklingen i tysk doktrin men att han snarast var skeptiskt awaktande. Han konstaterade om läran om ‘förvaltningsåtgärderna’, att denna var “alldeles outvecklad”. “Också den utländska förvaltningsrätten, som emellertid i våra dagar tagit ett alldeles oväntadt uppsving, är i denna del allt annat än klar och redig”, och den finska förvaltningsrätten var “naturligtvis ännu mera outvecklad”.” Hermanson sammanfattade omläran omförv^altningsåtgärderna, “art man väl härvid har mycken ledning af de t\'ska författarne i förvaltningsrätt”, men att man måste vara ‘ytterst försiktig’ och inte ens överföra “såsom otvift^elaktiga” av tyskarna framhållna satser i finsk rätt, denna, i synnerhet vår offentliga rätt, har i många afseenden urv'ecklat sig på ett annat sätt än den tyska”.'’ 4.2.2. Den nyaförvaltningsrätten Den speciella utvecklingen inom förvaltningsrättsvetenskapen gör det befogat att frångå den i detta arbete allmänt använda dispositionen och börja framställningen med finsk och svensk doktrin, som var banbrytare på detta område. 27 Hermanson, s. 13 och 16. 28 Hermanson, s. 405. 20 Hermanson, s. t., 11 f. och 32 t. 30 Se Kulla, 81 f. 31 Hermanson, s. 405. 32 Hermanson, s. 411.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=