537 nationalekonomiska, politiska osv. element ur Förvaltningsrättssystemet, skall han dock ha skilt sig från Labands formalism genomatt betona ‘verklighetens’ och ‘idéernas’ betydelse vid begreppsbildningen." Detta drag är ju allmänt i den sena konstruktiva metoden (se ovan 1.1.6.). Otto Mayer dels utvecklade redan tidigare använda centrala förvaltningsrättsliga begrepp, dels skapade han nya. ‘Förvaltningsaktens’ begrepp var sedan gammalt bekant; Mayer definierade förvaltningsakten som ‘ett till förvaltningen hörande överhetligt uttalande, som i det enskilda fallet bestämmer för undersåten, vad som för honomär riktigt’." Berömd och klassisk är Mayers definition av den offentliga anstalten som ‘en samling medel, materiella och personliga, som är handhavda av en bärare av den offentliga förvaltningen och som är bestående bestämda för ert särskilt offentligt ändamål’." Rättsstatens idé var framträdande i Mayers förvaltningsrätt, och han skapade begrepp som ‘lagens företräde’ (framför förordningar och förvaltningsakter) samt ‘lagens förbehåll’ (ingen förpliktande förvaltningsakt utan laga grund).'*’ Mayers alla konstruktioner var dock inte lika lyckade. Han ställde sig själv mycket tvekande till begreppet ‘offentligrättsligt avtal’, och det från fransk rätt importerade begreppet ‘offentlig egendom’ blev aldrig allmänt accepterat i Tyskland.'^ Stolleis har betecknat Otto Mayer somden obestridde auktoriteten inomförvaltningsrärten från år 1900 till första världskriget, och han nämner av Mayers elever bl.a. Fritz Fleiner, Karl Kormann, Gerhard Anschiitz, Walter Jellinek, Otto Koellreutter — och Carl Axel Reuterskiöld. Denna översikt över den tyska förvaltningsrättens uU'eckling fram till år 1914 kan avslutas med det av Stolleis citerade uttalandet av Fleiner år 1906: 'Från att ha varit en biandlära, som hade åstadkommit en brokig blandning av historia, nationalekonomi och politik, har den r\'ska lörvaltningsrättens vetenskap vuxit upp till rangen av en juridisk disciplin, som med samma strängt juridiska metod, genom vilken civilrättsvetenskapen blivit så stor, har lyckats utvinna rättsprinciperna för bedömandet av den offentliga förvaltningens förhållanden’."* Den etablerade, ‘strängt juridiska’ förvaltningsrättsvetenskapen råkade dock snabbt ut för ‘den brokiga blandning av historia, nationalekonomi och politik’, som var en följd av första världskrigets verklighet. Den krigstida förvaltningsrätten var en adhoc -lagstiftning, somvid behov grep in på den traditionella förvaltningsrättens område. Medborgarnas rättsskydd mot förvaltningsakter urholkades, den kommunala självstyrelsen inskränktes och näringslivet underställdes 13 Kleinheyer - Schroder^ s 272. 14 täterat enligt Stolleis II, s. 406. 15 Cätcrat enligt Stolleis 11, s. 41"'. 16 Kleinheyer - Schroder, ,s 271. 17 Stolleis 11, s. 412 1. 18 Stolleis II, s. 408.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=