536 hövde man en allmän del med definitioner av centrala begrepp och principer, uppgifter om ämnets källor och litteratur samt naturligtvis dryftanden av förvaltningsrättens rätta plats inomrättssystemet. De allmänna lärorna komatt behandla begrepp och principer såsom ‘förvaltningsakten’ (“Verwaltungsakt ”), ‘offentligrättsliga rättigheter och plikter’, ‘offentligrättsligt avtal’, ‘offentlig egendom’ och 'förvaltningsverksamhetens lagbundenhet’. Det är inte skäl att här närmare gå in på de olika försöken allt sedan 1860-talet att skapa en förvaltningsrättens allmänna del eller debatten om och det kvardröjande motståndet mot en rent juridisk förvaltningsrättsvetenskap utan inslag av förvaltningslära. Först Otto Mayer (1846-1924) har betecknats som den egentliga skaparen av och klassikern i den moderna förvaltningsrättsvetenskapen i Tyskland.*^ Mayers nya metod byggde på två grundstenar; den franska förvaltningsrättsvetenskapen och den statsrättsliga positivismen. Mayer hade själv tidigare givit ut en framställning av den franska förvaltningsrätten “Theorie des französischen Verwaltungsrechts” (1886), och han tillämpade sedan den nya metoden på tysk rätt i “Deutsches Verwaltungsrecht, I-II’’ (1895-1896; 3. uppl. 1924). Otto Mayers framställning inleddes av en kort ‘inledning’, som behandlade förvaltningens begrepp, förvaltningsrättens plats i rättssystemet och förvaltningsrättsvetenskapen.'’ Den egentliga ‘allmänna delen’ bestod av tre avsnitt, av vilka det första behandlade den tyska förvaltningsrättens historiska un^eckling, det andra ‘förvaltningsrättsordningens huvuddrag’ (förvaltningens lagbundenhet, förvaltningsrättens källor, förvaltningsakten, offentliga rättigheter, ‘för\'altningsrättsinstitutet och dess skillnad från civilrätten’) och det tredje ‘rättsskyddet i förvaltningsärenden’. Mayer lämnade i det tysta kommunalrätten utanför framställningen, medan han utförligt motiverade, varför det var bättre att hänföra hela tjänstemannarätten till författningsrätten; den tyska förvaltningsrätten blev genomdenna lösning enklare och klarare."’ Den allmänna delen är ganska kortfattad och består delvis av en historik. Man har dock ansett, att ‘förvaltningsrättens allmänna del fullkomnades’ i Mayers arbete.” Otto Mayers metod var den statsrättsliga positivismen. Liksom tidigare Gerber och Lahand hade Mayer hörjat sin bana somcivilist, och han såg det somsin uppgift att ‘konstruera’ ett förvaltningsrättens system, som byggde på de speciella statsförvaltningsrättsliga rättsinstituten.’’ Trots att även Mayer uteslöt alla 7 Se Stolleis II, s. 394-403. 8 Detta uttalande av Ernst Forsthoft citeras både av Stolleis, 11, s. 404, och Kleinheyer - Schroder, s. 270. 9 Se Mayer, s. 1 22. 10 Mayer, s. 16 f. 11 Stolleis II, s. 403. 12 Stolleis II, s. 404 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=