53 5 riva riktningens frammarsch; inte ens den statsrättsliga positivismen syntes till en början kunna påverka förvaltningsrättsforskningen, trots att Gerber redan på 1860-talet hade krävt den konstruktiva metodens användande även inom förvaltningsrätten.’ En praktisk svårighet var frånvaron av gemensamma ryska myndigheter fram till kejsarrikets grundande. Fövaltningsrätten var alltid delstatsförvaltningsrätt, och först åren 1872-1873 utkom den första läroboken med begreppet ‘tysk förvaltningsrätt’ (“Deutsches Verwaltungsrecht”) i titeln, alltså senare än de första framställningarna av förvaltningsrätten både i Danmark och i Sverige (se nedan).' Medan tysk doktrin europeiskt sett var den givande parten inom så gott som alla övriga delar av juridiken, var den franska förvaltningsrättsvetenskapen länge en förebild, även i Tyskland. Den statsrättsliga positivismen blev dock slutligen accepterad som den riktiga metoden även inom förvaltningsrättsvetenskapen. Michael Stolleis har träffande betecknat den nya metoden som en dubbel amputation av den traditionella förvaltningsrätten. Man tog för det första avstånd från det ‘praktiska’, det empiriska, dvs. både förvaltningspraxis och förvaltningslära. För det andra drog man en gräns mor statsförfartningsrätten för att trygga den nya disciplinens självständighet. Man Pick på detta sätt en både praxis- och politikfri ‘juridisk’ förvaltningsrätt, som det gällde att abstrahera och dogmatisera.^ De traditionella framställningarna av förvaltningsrätten hade byggt på en rent praktisk och materiell disposition utgående från de olika ministeriernas verksamhet. En viktig uppgift för den nya förvaltningsrättsvetenskapen blev därför att skapa en vetenskaplig systematik. Denna systematik måste bygga på gemensamma begrepp och principer, vilket betydde skapandet av en förvaltningsrätrens ‘allmänna del’ eller ‘allmänna läror’. Stolleis har framhållit, att den allmänna delens anspråkslösa utgångspunkt var läroböckernas inledande avgränsningar av förvaltningsrätten i förhållande till sratsförfattningsrätten, varvid det också var naturligt att behandla skillnaden mellan rättsskipning och förvaltning samt andra allmänna frågor.'’ Fröts att de vetenskapliga kraven på förvaltningsrättsframställningarna började uppmärksammas redan på 1860-talet, dröjde det årtionden innan den nya metoden blev dominerande. En bidragande orsak var ämnets svaga akademiska ställning; först år 1881 började universitetsundervisningen i preussisk förvaltningsrätt.'’ För förvaltningsmyndigheterna var ämnesvis enligt ministeriernas verksamhetsfält indelade handböcker mera användbara. Först i läroböcker be2 Stolleis 11, s. 3S3. 3 Stolleis II, s. 393. 4 Stolleis II, s. 3S35 .SW/wj II, ,s. 395. 6 Sc Stolleis II, s. 397 och 402.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=