530 motsvarande utlåtande i den finska krigsansvarighetsprocessen samt även Georg Brantings ovan nämnda skrih kunna fungera somett exempel på en rättsvetenskaplig aktivitet som byggde på att man politiskt stod nära offren. W. E. V. Eyben, professor vid juridiska fakulteten i Köpenhamn sedan år 1951, gav år 1968 ut en liten skrift ‘‘Thi kendes for ret. Retsopgoret efter beszettelsen”, som han ursprungligen utarbetat på begäran av juris studerandena vid Oslo universitet, eftersom man i Danmark, i motsats till i Norge, saknade en officiell redogörelse för rättsuppgörelsen. Vid sidan av presentationen av fakta hade v. Eyben också tagit med “vurderende betragtninger”. Han tilläde dock, “at disse vurderinger er preget af, at vi nu er kommet på afstand fra begivenhederne. Jeg vil blankt indromme, at jeg ikke dengang havde varret i stand til at foretage dem på tilsvarende nogtern måde.”'^’ I slutet av boken konkluderade v. Eyben om rättsuppgörelsen tämligen resignerat, “at det ikke gik sierlig godt og heller ikke sserligt slet. Det gik kort sagt, som man kunne vente. Det gik, som det formodentlig er gået alle vegne og til alle tider under tilsvarende forhold.” Man kunde inte ändra på naturlagarna. “Man har valget mellemet opgor, som intet har med retfserdighed at gore, og et opgor, hvor man dog gor sig visse haederlige anstrengelser for at få opgoret i overensstemmelse med de traditionelle retlige principper.” Man kunde visserligen önska, att rättsuppgörelsen hade blivit mindre omfattande, att man inte hade givit strafflagen retroaktiv kraft i så hög grad som faktiskt skett och att man redan år 1945 givit lagen den utformning, som den senare fick genomändringarna år 1946. Men det var lätt att vara efterklok. “Tilbage bliver dog, at retsopgoret, trods alle fejl og mangier, kom til at optn^de i stedet for noget, der var vierre, et kaotisk opgor ved sajrdomstole med summarisk retspleje og med uoprettelige skader som folge. Aven Andenses tog senare ånyo del i debatten omrättsuppgörelserna, och hans bok “Det vanskelige oppgjoret. Rettsoppgjoret etter okkupationen” (1979; 3. oppl. 1998) var den sista framställningen av en rättsvetenskapsman, som själv hade varit med. Redan därför är grundinställningen något mera positiv är i v. Eybens bok, och Andenajs polemiserade mot de skrifter, i vilka man kritiserat rättsuppgörelsen, bl.a. Skeies bok och det ovan nämnda svenska utlåtandet av Halvar Sundberg et consortes. Andenaes framhöll själv sitt engagemang i rättsuppgörelsen, i vilken han hade deltagit som rådgivare vid riksadvokatembetet, sommedlemi Hoyesterett under större delen av år 1946 och slutligen som medlem i den kommitté, som gav utlåtanden till regeringen om benådningar.'' Aven i Finland bröts t\'stnaden, åtminstone tillfälligt, i början av 1950-talet, då jur. dr Ensio Hiitonen gav ut “Väärwttä oikeuden valekaavussa” (Orätt under ”90 89 V. Eyben, s. 7 f. 90 V. Eyben, s. 94 fl. 91 Atideniis, Oppgjoret, Horord.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=