527 tagna lagen utan möjlighet att lämpa straffet efter brottets grovhet utan vidare den bästa lösningen. Det har inte varit möjligt att undersöka omartiklarna i “Respekt for mennesket ” är ett representativt urval. Åtminstone i en artikel i “Sagforerbladet” i slutet av år 1945 kritiserade Hurwitz lagen av 1.6.1945 för “1) Lovens alt for strenge Straffebestemmelser, 2) de alt for kategoriske og vidtnekkende Bestemmelser omFortabelse af almen Tillid, 3) den obligatorisk foreskrevne Varcta:gtsfengsling, 4) den utilstrxkkelige Adgang til Udsondring af psykisk abnorme Personer og 5) Udelukkelsen af Adgang til Provelosladelse”. Hurwitz framhöll samtidigt, att han framkommit med delar av denna kritik till justitieniinisteriet redan i maj 1945. Det är dock klart, att Hurwitz, redan på den grund att artiklarna sträcker sig över perioden 1945-1950, framstår som mera moderat än i den ovan citerade artikeln i UfR 1945, som hite har tagits med, lika litet som artikeln i Svjl' 1944. Det bör framhållas, att samlingen också innehåller en artikel “1 opgorets sidste fase” (1948), i vilken Hurwitz ännu i detta skede försvårade rättsuppgörelsen mot vissa kritiska skrifter. Den ovan citerade, oktober 1945 daterade texten “Straffelovstilla^gget må revideres” har uppenbarligen tagits med, då den är betvdligt mera kritisk än den endast några månader äldre artikeln i UfR. Den klart juridiska och rätt långa artikeln från oktober 1945 är uppenbart en sammanställning av ett par krönikor i Politiken och en kortare artikel i Sagforerbladet. ’ Helhetsintrycket av samlingen förblir, att Hurwitz i viss mån försökte tona ned sitt engagemang åren 1944-1945. Man kan också säga, med ranke på der 1943 publicerade, från straffrättens ledande principer utgående angreppet på ockupationstidens lagstiftning, att inte principerna som sådana, utan deras politiska användbarhet sist och slutligen var avgörande för Hurwitz’ ställningstaganden. "6 Hurwitz och Ilium har här fatt representera den redan av Tamm framhållna djupa oenigheten om rättsuppgörelsen inom den danska professorskåren; en oenighet som kom till uttryck i två upprop i Sagforerbladet 1946. Sex ledande danska jurister, bl.a. professorerna Poul Andersen och Ernst Andersen hade tagit initiativet till ett upprop, i vilket man krävde straffrihet för inträde i Dansk Frikorps före 29.8.1943 och vanlig tjänstgöring i kåren, trots, som man framhöll, det nationellt och moraliskt förkastliga i verksamheten. Nittiofemandra jurister, bl.a. professorerna Ilium, Stig luul, Poul Johs. Jorgensen och Kristian Sind76 Httrwitz, s. 88 K. 77 Hurwitz, Sagforcrblaciot I64S A, s. 173 f. Hurwitz nämnde Kär också, att han kommit med samtna kritik i ett par kriinikor i Politiken, vilka också utkommit som sårtryck. 78 Hurwitz., s. 124-134. 79 .Se Hnuut, Ret.sopgoret, s. 784, och ovan not 74.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=