522 Knud Illums ställningstagande till rättsuppgörelsen i UfR 1945 framfördes i en recension av en dokumentsamling “Besa?ttelsestidens Fakta”, som av Sagförerraadet givits ut med tanke på 1945 års strafflagar. Dokumentsamlingen innehöll rika exempel på regeringens i förhållande till ockupationsmakten eftergivna deklarationer, och en stor del av Illums kritik riktade sig mot det faktum, att politikerna helt hade gått fria, medan repressalierna, förutom mot tyskarnas aktiva medhjälpare i terrorn, även riktade sig mot tjänstemän och företagare. Ilium inledde sin kritik med att behandla avskedandet av vissa tjänstemän. Han citerade inrikesministeriets cirkulär av 29.8.1940, som uttryckte regeringens önskan omatt tjänstemännen, i synnerhet amtmännen, som i tjänsten kom i kontakt med tyska tjänstemän och officerare, skulle ha något sällskapligt umgänge med dessa utöver det rent tjänstemässiga. Iliumupprörde sig över, att samma inrikesminister, som utfärdat cirkuläret år 1940, ånyo som inrikesminister år 1945 varit med omatt genomdriva ett lagstadgande omavskedande av tjänstemän, “der har haft Samkvjem med Bessettelsesmagten eller denne knvttede Organer i en Omfång, der laa uden for det nodvendige”. Ilium kunde inte heller godkänna lagens bestämmelse om avskedande enbart på grund av passivt medlemskap i det danska nazistpartiet under ockupationen. Bestämmelsen hade motiverats med att var och en borde ha insett, att nazistpartiet gick tyskarnas ärenden och därför borde omedelbart ha krävt utträde ur partiet. Enligt Ilium var den “politiske Smalsporethed”, som hade fått människor att ansluta sig till nazisterna, också ett hinder för en sådan förståelse, och han fortsatte: “Men denne Smalsporethed er ikke et Saerkende for Nazister; den findes hos mange Mennesker, der er havnet i andre Baase.” Redan det faktum, att de nazistiska tjänstemännen inte hade deltagit i politiskt arbete mot sina landsmän, visade, att de “trods Brist i Opfattelsen af det Sommelige og trods Mangel paa almenmenneskelig Forstaaelse” inte hade utgjort någon fara för landet. Man borde därför inte driva ut dem i oppositionen, utan hoppas, att de hade fått “en Anskuelsesundervisning, som giver dem et bedre politisk Syn i Fremtiden”.*’" Ilium citerade även vissa för regeringen pinsamma uttalanden om kriget mot Sovjetunionen, även regeringens cirkulär av 1.6.1943, i vilket man lovade återinträde m.m. i den danska krigsmakten för de officerare, som gick in i tysk krigstjänst. Även om det enligt Ilium\'ar uppenbart, att frikårens medlemmar varit antidemokratiska och struntat i regeringens proklamationer, kunde man i alla fall fråga sig, om inte antalet officerare i tysk tjänst blivit mindre, om man inte lovat återinträde i dansk tjänst. Regeringen var politiskt ansvarig för sina uttalanden, och även om man talat om nödrättssynpunkter, kunde ingen nödrätt berättiga till en uppmaning till svåra brott. Om man först hade varit enig 60 Ilium, UfR 1943 B, s. 261.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=