52 1 helt annan Iråga, om detta stratf kunde undvaras under krig och liknande förhållanden, och många motståndare till dödsstraff hade uttryckligen gjort ett undantag för dylika förhållanden. Också den danska militära strafflagen innehöll dödsstraff. Grunden för dödsstraffet för förräderi “og lignende rygangreb paa kmdsmxnd under krigsforhold” var “disse forbrydelsers sterlige farlighed, herunder den voldsomhed hvormed de ryster den almindelige retsbevidsthed ”. Brotten kunde betraktas som fientliga handlingar, och “[d]en almindelige bevidsthed er indstiller paa, ar prisen i denne kamp er livet”. Det var därför förklarligt, att “retsfolelsen” i långt högre grad än i normala fall krävde dödsstraff. “Retsopgoret med stikkere [=angivare] og drabsmsend i fiendens tjeneste har psykologisk set rriek af en forlamget krigsforelse”.^ Detta sista argument är onekligen ovanligt från en rättsvetenskapsmans penna. Även då det gällde tolkningen av enskilda stadganden kunde Hurwitz företräda en strängare linje. Detta gällde också det problematiska förhållandet med all verksamhet i tiden före 29.8.1943. Enligt den nya lagens § 1 var en gärning från denna tid straffri, “saafremt Gerningsmanden handlede i Henhold til Lov eller Ordre eller Anvisning givet af lovlig dansk Myndighed indenfor dennes Myndighetsomraade”; orden “... eller Anvisning ...” hade tillfogats under riksdagsbehandlingen. Problemet gällde som nämnt framför allt medlemmarna i den danska frivilligkåren på östfronten; regeringen hade bl.a. lovat officerare i frikåren, att de efter kriget fick återgå till sina tjänster i den danska armén. Enligt Hurwitz kunde straffriheten inte omfatta gärningar “i overensstemmelse med de af regeringen fastsatte retningslinier for forholdet til okkupationsmakten”, och då det gällde medlemmarna i frikåren kunde man inte tala om “[n]ogen formelig anvisning paa indtrxden i tysk krigstjeneste”. Enligt Hurwitz kunde man som en allmän tolkningsprincip i dessa fall gå ut från, “at det paaga;ldende forhold allerede da det blev begaaet havde en strafvzerdig karakter”, dvs. att det rörde sig om handlingar, “som i fremmed eller egoistisk interesse groft kritnkede solidariteten med det store flertal af landets befolkning”.'''* StraffBarhetens utsträckande till ‘osolidariska’ gärningar av “strafva’rdig karakter” är ert klart avståndstagande från nulläpoena sine lege -principen. Hurwitz avslutade artikeln med förhoppningen, att åklagarmyndigheterna skulle sörja för art man först skulle ta upp de klara fallen. Det skulle vara av berydelse för “opretholdelsen af den almindelige tillid til, at domsrolene effektivt vil medvirke til retsopgoret i den nye loves aand ... Det vilde virke uheldigt, om retternes förste indsats skulde blive at afsige en lang r^ekke frikendelsesdomme i tvivlsomme grtensetilfa^lde. 57 Hurwitz, Unt. 1945 B, s. 131 ocli 133 t. 58 Hurwitz, UlTl 1945 B, s. 131 1. 59 Hurivitz, L'llt 1945 B, s. 145. >>>^9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=