5 1 5 na förbrytelser; dessa kunde ju inte straffas för landsförräderi. Castberg kunde redan stöda sig på Hoyesteretts praxis, som han på många punkter accepterade utan reservationer. Även Hoyesterett hade, liksomEidsivatings lagmannsrett (se ovan) ansett, att förordningarnas rättsgrund låg i en konstitutionell nödrätt. Castberg avvisade påståenden, att man här skulle ha använt naturrätt i stället för positiv rätt, då nödrätten var en princip, som man kunde “innfortolke i den gjeldende forfatningsrett”; man hade helt enkelt satt “forfatningens ånd over dens bokstav”.''^ Då det gällde tillämpningen av Landssvikanordningen på äldre förhållanden, var enligt Castberg den springande punkten frågan, om vanligt NS-medlemskap kunde anses vara landsförräderi redan enligt äldre stadganden. Även i detta fall anslöt han sig till rådande hoyesterettspraxis: förordningen kunde användas på alla förhållanden från 9.4.1940, om domstolen i det konkreta fallet ansåg straffet bli mildare än enligt äldre stadganden.’’ Som nämnts kritiserade Castberg vässa av Hoyesteretts avgöranden, och han höll sig då till minoritetens yttranden. Han kunde inte acceptera tolkningen, att Landssvikanordningens stadganden om skadeståndsskyldighet skulle bygga på den allmänna skadeståndsrättens grundprinciper och därför kunna användas retroaktivt, utan han ansåg liksom minoriteten i domstolen, att det rörde sig om en helt ny princip.’" Då det gällde förordningen om tyska krigsförbrytare, var dess grundlagsenlighet så tvivelaktig, att målet behandlats i plenum i Hoyesterett. Majoriteten ansåg med olika motiveringar, att folkrätten utgjorde en tillräcklig grund för bestraffning av krigsförbrytare och att förordningen därför var giltig. En minoritet på fyra domare hade däremot ansett, att ‘den viktiga frihetsgarantin’ i grunnlovens § 97 måste gälla obetingat, även då det var frågan om ryska krigsförbrytare, och att man därför inte kunde använda stadganden i förordningen retroaktiv^t; en åsikt som Castberg anslöt sig till.” 3.2.2. Danmark: retsopgorets dilemma — krig ellerfred? Medan de norska rättsvetenskapsmännen hade att kämpa med giltigheten i Londonregeringens förordningar och förbudet mot retroaktiv lagstiftning i Eidsvollgrunnlovens § 97, var den rättsliga grunden för rättsuppgörelsen i Danmark ännu mera vacklande. Den danska regeringen hade i motsats till den norska, visserligen under protest, böjt sig för den tyska ockupationen den 9 april 1940, och fram till den 29 augusti 1943, då regeringen vägrade att ge efter för ert tyskt ultimatum och avgick, framstod Danmark somTysklands låt vara motsträvige förbundspartner i kriget. Den danska regeringen medverkade till eller i alla fall n s f. 38 C.astbcrg.] 1948, 39 Castberg. | 1948, s. 1 16 och 119 f. 40 e.astbcrg.] 1948, 41 Castberg, | 1948, 120 r. 121 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=