507 i kritisk ron tog ställning till en politisk rättegång. — Det kan också nämnas, att ännu i Honkasalos år 1962 publicerade lärobok omde särskilda brotten retererades hovrätternas och högsta domstolens rättspraxis från 1920- och 1930-talen om höglörräderibrotten utan kommentarer som gällande tolkningar av stadgandena i SL 1 1:4 och 1 l;4a.'*^ 3.2. Andra världskrigets efterspel 3.2.1. Norge: det vanskelige oppgjoret Rubriken till detta avsnitt lånar titeln till en år 1979 utkommen bok av Johs. Andeiiics, i vilken lörhittaren blickade tillbaka på den rättsuppgörelse, som han själv aktivt hade medverkat i. Rättsuppgörelsen i Norge blev vansklig redan därför, att man valde samma linje som i Finland efter inbördeskriget år 1918. Varje deltagare på den förlorande sidan skulle ställas till svars och straffas, vilket ställde stora krav på rättsapparaten och rättegångsförfarandet. I Norge betydde detta, att bl.a. även passiva medlemmar i Vidkun Quislings parti Nasjonal Samling (NS), eller somdet hette i den av den norska Londonregeringen utfardade Landssvikanordningen 15.12.1944: “... at tiltalte etter 8 april 1940 har vsert medlem eller sokt om eller samtyckt i å bli medlem av Nasjonal Samling ... ”, skulle bestraffas med fängelse, böter, förlust av medborgerligt förtroende och skadeståndsskyldighet. Genom en tidigare förordning 3.10.1941 hade Londonregeringen återinfört det i straffeloven 1 902 helt avskaffade dödsstraffet för lands- och högförräderi, samtidigt som bestämmelserna om dödsstraff i strafflagen för militären skärptes så, att ådömt dödsstraff kunde verkställas även efter krigets slut. I en provisorisk förordning av 22.1.1942 kunde dödsstraff användas vid sådana brott mot sedlighet, personlig frihet eller liv och hälsa, vilka enligt straffeloven kunde medföra livstidsfängelse. I den nämnda Landssvikanordningen, som var ett tillägg till tidigare stadganden om förräderi, gavs nya straffbestämmelser om lindrigare fall. I förordningen infördes (§11) ett nytt straff, “tillitstap”, sommedförde förlust av alla offentligrättsliga rättigheter såsom rösträtt och rätt att inneha offentlig tjänst samt också rätten att äga eller förvärva fast egendom eller aktier i norska bolag. Förordningen införde dessutom (§ 25) för NS-medlemmar solidariskt skadeståndsansvar för all skada partiet förorsakat samt utsträckte (§ 32) ansvaret till äkta make/maka, som levt samman med en partimedlem efter det att han/hon Fitt kännedomommedlemskapet. Slutligen infördes genom en provisorisk förordning 16.2.1945 om“rettergang i landssviksaker” ett förenklat förfarande. 1 motsats till straffeprosesslovens bestämmelse omlagmansretten som 18 Sc Honkasalo, Rikokset, s. 9-14 och 14 not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=