496 3. Straffrättsvetenskapen och de politiska brotten Den nordiska straffrätten moderniserades och blev genomgående humanare under förra delen av 1900-talet antingen genom helt nya strafflagar eller genom delreformer. Under denna period avskaffades dödsstraffet i fredstid i samtliga länder, och den sista avrättningen under normala förhållanden skedde i Sverige år 1910. De politiska oroligheterna avspeglade sig dock i straffrätten, och de under föregående period i stort sett vilande paragraferna omhl.a. lands- och högförräderi fick därmed en ny aktualitet. Med undantag av Sverige och Island fick man i alla länderna talrika rättegångar som kan betecknas som politiska. Begreppet ‘politisk rättegång’, som ofta använts i pejorativ bemärkelse för att ifrågasätta domstolarnas opartiskhet, undandrar sig en entydig definition, om man inte nöjer sig med att begränsa begreppets användning till de fall, då någon åtalats för ett brott, som redan i strafflagen uttryckligen betecknas sompolitiskt. Jag nöjer mig här därför med en enumerativ definition och nämner vissa grupper av rättegångar under perioden. Det blodiga inbördeskriget i Finland ledde till ett rättsligt efterspel, som hörde till de mest omfattande i nordisk historia, och därefter fördes under 1920- och 1930-talcn talrika processer mot kommunister och vänstersocialister med flera tusen anklagade och dömda. Den växande högerextremismen och det s.k. Mäntsäläupproret år 1932 ledde också till rättegångar, nu med åtalade på den andra politiska ytterkanten. Efter andra världskriget kom turen till Danmark och Norge. Rättsuppgörelsen i båda länderna resultaterade i tusentals dömda; dödsstraffet togs i båda länderna åter i bruk och frågan om retroaktivt verkande strafflagar debatterades både i pressen och i juridiska skrifter. Under kriget hade de politiskt färgade rättegångarna naturligrv'is fortsatt i Finland. Efter krigsslutet och den politiska vindkantringen i Finland var man i enlighet med stilleståndsfördragets bestämmelser tvungen att ta itu med de s.k. krigsansvariga, bl.a. Toivo Mikael Kivimäki, dvs. den krigstida politiska ledningen, som nu enligt sovjetiska krav ställdes till svars för krigspolitiken. Denna uppräkning betyder inte, att det under perioden i Sverige saknades processer, som kunde betecknas som politiska, men dessa blev aldrig ett likadant massfenomen som i grannländerna, och de lämnas utanför denna framställning. I detta kapitel tas naturligen inte närmare ställning till de politiska rättegångarnas berättigande och förenlighet med gällande rätt. Senare forskning har visat på talrika uppenbara juridiska brister i dessa rättegångar. Jag har i min doktorsavhandling (1977) behandlat de politiska rättegångarna mot kommunister och vänstersocialister i Abo hovrätt på 1920-och 1930-talen. Ditlev' lammhar i sin i den humanistisk samhällsvetenskapliga fakulteten i Odense försvarade doktors-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=