490 af Hällströms inställning till själva begreppet ‘äganderätt’ var helt pragmatisk. Det var enligt honom onödigt att tvista om huruvida äganderätten var en skapelse av det praktiska rättslivet eller av doktrinen, för begreppet var lika oumbärligt för båda. Benämningen förekomsåväl i allmänt språkbruk som i doktrinen, och även lagstiftningen hade “upptagit och därmed ‘legaliserat’ detta begrepp”. T.ex. laghtrtslagen av år 1930 opererade med uttryck som “den förre ägarens äganderätt”, “övergång av äganderätt” osv. Äganderätten bestod av materiella befogenheter, dvs. befogenheterna att förfoga över saken, samt av de formella befogenheterna, som skänkte rättsskydd i en eller annan form. af Hällström framhöll, att äganderätten var varken “helig eller dess begrepp en gång för alla givet” och att rättsutvecklingen inverkade på begreppet. “Men just erfarenheten från det praktiska rättslivet och innehållet i de nyaste lagarna visar, att oss göres ett oav\äsligt behov av ett äganderättsbegrepp, som inte sammanfaller med olika grupper av dess befogenheter”. Med hänvisning till Undén konstaterade af Hällström, att doktrinen, lagstiftningen och praktiken “behöva en gemensam rubrik, ett särskilt begrepp för denna starkaste och mest omfattande rättighet, somgivit upphov till de mindre och till innehållet noga begränsade rättigheterna”.'■* I likhet med en del nordiska författare ville alltså af Hällström på grund av gällande rätt inte slopa äganderättsbegreppet. Han talade själv också om “äganderättens övergång”, men nämnde samtidigt att Åke Malmström och Schmidt inte önskat använda detta uttryck, “enär köparens ställning icke vore identisk med säljarens”.'^”' Äganderätten var dock för af Hällström inte någon odelbar substans, som endast kunde ‘övergå’ vid en bestämd tidpunkt. Enligt honom kunde det “även för köpets vidkommande antecknas, att det icke är oförenligt med äganderättens begrepp, att dess befogenheter äro splittrade mellan olika subjekt”. Det gällde att ange, hur äganderättens övergång från säljaren till köparen kunde anses försiggå. “Vid vilken tidpunkt sker det och sker det i ett ögonblick eller successivt, så att den ena befogenheten efter den andra går över från säljaren till köparen? Bör köparens resp. säljarens äganderätt i något skede av händelseförloppet betecknas somvillkorligäganderätt? Efter en utförlig analys av köpets förlopp konstaterade af Hällströmså sammanfattande: “Såväl vid vanliga köp som de specifika förbehållsköpen, försiggår således äganderättens övergång successivt. Köpavtalet betecknar begsmnelsepunkten i händelseserien. Godsets avlämnande och mottagande, upphörandet av säljarens befogenhet att innehålla saken och att stoppa utgivandet resp. kräva tillbaka godset, och slutligen betalningens erläggande äro de viktigaste 173 afHällström, Ägaretörbehåll, s. 129 f. 174 af Hällström, Ägaretörbehåll, s. I.k3 t. 175 af Hällström, Ägaretörbehåll, s. 1.55 not 1. 176 af Hällström, Ägaretörbehåll, s. 135.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=