488 Finsk doktrin saknade länge intresse för den nya synen på äganderätten och dess övergång. Ekström var en utpräglad traditionalist också i denna fråga. För honomvar det centrala problemet, omsakrättigheter skulle definieras som “det omedelbara, rättsliga herraväldet över en (kroppslig) sak” eller som en rättighet riktad mot alla övriga personer.''’’ Ekström definierade äganderätten som det obegränsade rättsliga herraväldet över en sak, eftersom“någon begränsning icke ligger i äganderättens begrepp”. Särskilda begränsningar i äganderätten kunde dock förekomma på grund av begränsade sakrätter eller lagstadganden. ström behandlade inte i sitt arbete äganderättens övergång. Även enligt Wredes lärobok i sakrätt (1926) var äganderätten principiellt eWev till sitt begrepp det totahi rättsliga herraväldet över en sak" och äganderätten var dessutom “till sin natur en allmän eller universell rätt”."’^ Äganderättens övergång behandlades endast inom frågeställningen avtal eller tradition’. Wrede konstaterade, att i motsats till den romerska rättens uppfattning hade “köpet i den svensk finländska rätten alltid varit ett ... sakrättsligt avtal, d. v. s. ett sådant, som innebär ett omedelbart överförande av äganderätten till det sålda åt köparen”. Även enligt gällande finsk rätt var “tradition eller överlämnande av besittningen av den sålda saken åt köparen icke nödvändig för köpets rättsverkan, utan äganderätten övergår till honom i regeln med själva köpslutet Äganderätten framstår i Wredes framställning somen substans, somövergår vid avtalet. Irots att Wrede användeTorps sakrätt (se ovan II 6.4.2.2.), nämnde han inte ens Torps problematisering av äganderättsbegreppet. Ekströms och Wredes rv^skinspirerade inställning komatt dominera den finskspråkiga litteraturen framtill slutet av 1940 talet. Man har framhållit Elpiö Kaila och llmari Caselius som de främsta representanterna för denna riktning. Ett liknande substanstänkande hittar man dock ännu i Antti Hannikainens doktorsavhandling om retentionsrätt från år 1948 (se ovan II 6.4.2.2.). Caselius analyserade i sin doktorsavhandling ovanligt utförligt (s. 27 50) äganderättens begrepp. Denna analys byggde uteslutande på tysk litteratur, begreppstänkande och konstruktiv metod med mindre medgivanden åt nyare riktningar. I sin monografi om på avtal grundad avskiljningsrätt (1934) beaktade Caselius redan i hög grad den nordiska litteraturen, men hans grundinställning var oförändrad. Om ett avtal, enligt vilket äganderätten övergick till köparen, inte band tredjeman, hamnade man i en situation, då man kunde tala omtvå olika former av äganderätt, dels mellan säljaren och köparen, dels en rätt Ek- 10.5 162 Ekström, s. 1~4. 163 Ekström, s. W'O. 164 W'rt’tie. s. 133 1. 163 VCWt/e, s. 177 f. ]GG tif Hiillström. Ägarclörbehåll, s. 148 ft.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=