487 mulering inomsrraf} , arvs , familje och förmögenhetsrätten. Även omman kom ihåg uttryckets realistiska grund, hjälpte detta föga, “hvis man likevel lar sig blende av formuleringen og uten videre går ut fra at det dog er et og samme etitydigejiiridiske begrep man står overfor i alle tilfelle”. Ombegreppet äganderättens övergång’ verkligen hade ett entydigt innehåll, skulle enligt Lindebra:kke mycket vara vunnet. Begreppet skulle vara en “forenkling”, som både teori och praxis “hadde all grunn til å glede seg over”, “en trylleformel”, som gav lösning till flertalet konflikter på olika rättsområden. 1 verkligheten rörde det sig dock ommycket olikartade konflikter, somhade sin grund i så olikartade intressen, att det vore märkligt, om man kunde lösa problemet med hjälp av en och samma formel. “All sannsynlighet taler for at det bak uttrykket ‘eiendomsrettens övergång’ skjuler seg — ikke et ahsolntt — men et relativt begrep, som varierer alt etter konflikten det gjelder. Lindebrjekke slutade med att framhålla att det relativa äganderättsbegreppet inte var någon ny uppfattning. Redan Torp hade delat upp äganderättens övergång i olika relationer, och Vinding Kruse hade byggt på “det samme grundsyn”, som Ross hade “utdypet ... videre”; även Undén och Schmidt nämndes som anhängare av teorin.'^’ Lindebr^ckke, som inte nämnde Astrup Hoel, ansåg att frågan däremot i norsk teori inte blivit på långt när så ingående och allsidigt behandlad som i Danmark. Enligt Lindebra;kke hade man antagligen “lov å si ar ‘relativitetsla:ren’ er akseptert også hos os ”, men teorin var inte alltid klar på denna punkt. Gjelsviks framställning var “nokså sterkt preget av absolutismen ”. “Her \xrer Gjelsvik med bred penn ar man ikke kan opstille krav om tradisjon som vilkår for ejendomsrettens övergång. ... Her sluttes uten videre fra en side av problemet til en annen, mens der dog drejer seg omforskjellige spörsmål som rommer hver sine spesielle hensyn. ISl S8 " 1 (>0 De nya teorierna uppmärksammades även i den isländska litteraturen, där Ölafur Lårusson i sina år 1942 stencilerade föreläsningar i äganderätt, som utkom som en tryckt lärobok år 1950 (ovan II 3.3.2.), kort refererade den nordiska debatten, i synnerhet lorps, Undéns och Vinding Kruses åsikter, medan Ross inte nämndes. Ölafiir Lårusson konstaterade själv, att det var otvivelaktigt ett framsteg jämfört med tidigare teorier att dela upp äganderätten och dess uppkomst på det sätt, som Torp som den förste hade gjort, “... eins og Torp geröi fyrstur 1(>1 manna . 157 l.indchritkke, s. 17. 158 l.i)iclchrt«kki\ s. 17 1. 159 l.intichrivkke, s. 18 och .s. 18 not 4. 160 l.intiehritkke, s. 19 och .s. 19 not 5. 161 Ölafitr Liirusson, .s. 213 h
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=