485 det av äganderättens övergång’ “som et mystisk videnskabelig problem ”, även om denne visserligen hade gjort “et höflig buk tor dbrps rigtige tanke Astrup Hoel ville inte avskaffa äganderättsbegreppet, men han ansåg, att användandet endast var en fråga om lämplig terminologi. “Ved deii tingsretslige behandling av ‘eiendomsretten’ vil vi niaatte ta vort utgångspunkt i det foran opspaltede realitetskompleks, som vi naturligst bor terminere et ‘eiendomsforbold’, derpaa gi en pr;eeiserende bestemmelse av dette begrep og paa grundlag bcrav videre avgjore eierens forskjelligartede befoielser ('eiendomsrettens indhold ), eiendomsforholdets begrundelse ('eiendomsrettens stiftelse’), eierens stilling i forskjellige kollisionstilfadde (‘eiendomsrettens overdragelse’ o. lign.) ete.” Denna metod untivek “den irrationelle omvei om de taakede ‘Rechtskörper och behandlade direkt “de forskjellige reale livsforhold”. Resultaten av undersökningen “blir hverken reelt eller formelt at utlede som fiktive Virkninger’ av begreper ”, och “lk]onsrrukrionsmetoden blir med andre ord avlöst av en heslutyiiyigsmetode'}''' “Sporsmaalet blir aldrig ut i det blaa om A har en ‘eiendomsret’ ..., forat man derav kan utdrage retslosningerne”, utan en lösning var alltid beroende av “de sedvanlige metodeprinciper, altsaa sokes ved lovsubsumtioner, efter prejudikater, eventuelt ved frie vurderinger etc.”. Ett begrepps innehåll kunde också variera i olika förhållanden, och man måste vara medveten om denna tvetydighet, “altsaa sporre omvedkommende person er ‘eier’ etc. i denne relation”. Man måste ha klart för sig, att man inte forst kalder en person Vier’ etc., for derpaa at slutte sig til forskjellige retsvirkninger”. “Forholdet er tvertimot der at man först realt eller vurderingsma\ssig avgjor at vedkommende individuelle retsvirkning skal indtrade, og i konsekvens herav kalder vedkommende person ‘eier” etc., med gyldighet alene for den specielle förbindelse.” Om man godkände denna synpunkt, insåg man också, “hvilken sund og rigtig tendens” det redan långt tidigare hade funnits i Torps “fade radikalisme””. Enligt Astrup Hoel kunde man genomden nya metoden lättare fördriva “uklarhetsmomenter og formalisme”. Samma metod var användbar också, då man behandlade frågor, som rörde äganderättens övergång; författaren dryftade visserligen inte tidpunkten för äganderättens övergång utan egendomsöverlåtelser med olika ändamål. Den traditionella synen var, att ‘“eiendomsoverdragelse” ... var noget i sig selv realt og diskutabelt — saaledes som man nodvendigvis ogsaa maa gjore naar man betragter ‘eiendomsretten” som et ‘juristisches Körper” der nodvendigvis maa v;cre enten her eller der”. I verkligheten var det ju endast fråga om en illusion. Då det rörde sig om olika former för egendomsöverlåtelse. •»» Iri ISl Astrup Hoel, 1 Ht l‘)2S, s. 484. 1 S2 Astrup Hoel, 1 83 Astrup Hoel, .s. Ill f. ocli .s. 112 not I. 1 04 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=