484 Nikolaus Gjelsviks lärobok i sakrätt (1919; se ovan II 4.4.3.) dominerade under perioden undervisningen på detta område i Norge. Framställningen av äganderättsbegreppet och äganderättens övergång är helt traditionell. Bokens “§ 1. Tingsretten og de tinglige rettigheter” ägnas i huvudsak åt dryftandet av den principiella skillnaden mellan äganderätten (‘negativt begraenset’) och de begränsade sakrätterna (‘positivt begrivnset’).'^*^’ Paragrafen “Överföring av eiendomsret til losore” inleds av konstaterandet: “Hovedsporsmaalet er her, omoverlevering (tradition) er nodvendig, eller om avtale er nok til at overlore eiendomsretten’, och författaren fortsätter: “Det er ikke tvivl om, at avtale rarkker til for eiendomsoverforing mellem parterne. Sporsmaalet er hare, omavtale er nok til at skape retsvern mot tredjeman.”''* Gjelsvik utgick alltså från den tyska alternativt fransk engelska frågeställningen om äganderättens övergång mellan parterna (se ovan Ross), och i den följande framställningen ifrågasätts aldrig möjligheten art bestämma en exakt tidpunkt för (hela) äganderättens övergång. 1-48 Äganderättsproblematiken i dess moderna formuppmärksammades i Norge för första gången och även då mera i förbigående i Gunnar Astrup Hoels doktorsavhandling (1925) i samband med författarens analys av rättighetsbegreppet i allmänhet. Astrup Hoel räknade upp inte mindre än åtta olika definitioner av eller uppfattningar omsubjektiva rättigheter; alla dessa led dock enligt författaren av den felaktiga, mer eller mindre uttalade föreställningen, att rättigheterna skulle vara “enslags selvst^endige virkelighetsfarnomener”, “juristische Körper” med natur eller struktur eller t.o.m. substans.Då föreställningarna om rättigheternas själv^ständiga existens vilade på en felaktig uppfattning, inverkade detta också på frågan om‘äganderätten’ och dess övergång, somAstrup Hoel behandlade med ett tänkt exempel; A hade köpt en bil av B. Man kunde visserligen använda ordet ‘äganderätt’ för att beteckna A:s ställning, de juridiska realiteterna, dvs. den summa av lagstadgade eller annars säkert konstaterbara krav och befogenheter, som efter överlåtandet av bilen tillkomA. “Men hvad vi derimot ikke paa begripelig maate kan paastaa, er at der utenfor og uavhamgig av dette klare og enkle realitetskompleks ‘gives’ en mystisk rettighet somen sa^regen realitet, f. eks. i formav en evne hos A, et sseregent ‘retsgode’ eller ‘jurisrisches Körper’ o. lign.”'^" I en recension kritiserade Astrup Hoel Hillgård för behandlan146 CijelsviL’, I'ingsrct, s. 1 7. 147 Gjelsvik, 1 ingsrct, s. 241. 148 Sc Gjelsvik, I'ing.srct, .s. 242 11. Den tredje upplagan av arbetet (1436) användes ännu i slutet a\ 1440 talet, \ ilket 1'ick Bnithohn i sin studievägledning att Iramhälla (s. l"^), att boken var löräldrad pa viktiga punkter ocb att i synnerhet “lorlattcrens synspunkter omejendomsrettens övergång og besiddelse er lorlatt”. 144 Asti'up Hoel, s. 84 43. 1 30 Astrup Hoel, s. 44 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=