RB 62

48 1 tionsbegrepp’. Det är uppbyggt på gällande legala regler och användes såsomen lormel eller en betydelseenhet. Då det juridiska äganderättsbegreppet måste grundas på gällande rätt, kunde man inte heller dryfta frågan om äganderättens övergång på en allmän, ‘överstatlig’ nivå. Enligt Undén kunde problemet med äganderättens övergång, “från den svenska rättens ståndpunkt ”, anses omfatta “dels vissa spörsmål om tydning och tillämpning av spridda lagstadganden och av eljest gällande rättsgrundsatser angående säljares och köpares rättsläge under olika stadier av mellanhavandet, dels en systematisk fråga angående rättslägets karaktärisering såsom äganderätt för säljaren eller för köparen eller eventuellt för båda samtidigt, ehuru med vissa förbehåll ”. Undén ansåg vidare, att man inte, såsom ofta skett, kunde bygga på någon allmän regel omäganderättens övergång vid köp, “och sedan ur denna regel ... [dra] konsekvenser rörande säljares och köpares befogenheter före och efter den antagna tidpunkten”. En sådan metod byggde på tanken, “att det vore en juridisk teknisk nödvändighet att vid en viss tidpunkt ... helt avklippa säljarens äganderätt”’ och ge den åt köparen. Man måste i stället behandla frågan så, “att de olika konkreta spörsmålen om köparens och säljarens befogenheter vid skilda stadier av mellanhavandet först undersökas och problemet om äganderättens övergång därmed sönderdelas i dess elementer””. Det blev därefter “en terminologisk och systematisk fråga huruvida och i vilken mening de så vunna resultaten kunna sammanfattas i en allmän sats omtidpunkten för äganderättens övergång”’. Genom “denna induktiva metod” blev problemställningen helt annan än vid den klassiska fråt2;eställnino;en, då man hade drvftat, om äganderätten övergick genom själva avtalet eller genom tradition, vilket dorp “med klarhet och stvrka” hade framhållit på det tionde nordiska juristmötet. Undén var dock inte beredd att helt ta avstånd från den gamla terminologin, och han konstaterade sammanfattande beträffande köp av bestämda lösöreföremål enligt svensk rätt; “Äganderätten såsom totaliteten av de befogenheter, som i allmänhet tillkomma en ägare, övergår omedelbart från säljare till köpare, om avtal, tradition och köpeskillingens betalande till tidpunkten sammanfalla. Eljest sker en successiv övergång. >-*13EhS Efter Undéns framställning förlorade den traditionella läran fotfäste i svensk doktrin. Folke Scbmidt kastade sig in i den pågående debatten om äganderättsbegreppet och äganderättens övergång, och han tog utan att tveka i princip ställning för Ross” lära (1938). Schmidt visade dock också förståelse för äldre åsikter. Då man i samtida doktrin gärna hade betraktat som “ytterligt verklighets84 t. Sc även Lhidcn, juridik, 1^4 tt. t)eh s. 146 not I. S3 f. 1 37 l hidthi I, 138 Ihuii’H 1, 136 Undén 1, s. 18S.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=