480 sökningarna på köpeavtalet och åtgärderna därefter, “och såmedelst efter hand konstatera omoch i vilken utsträckning rätten till köpeobjektet genast eller efter hand övergår från överlåtaren till mottagaren”. Eftersom man så gärna talade om äganderättens övergång och drog “slutsatser av densamma”, var det viktigt att klargöra för varje särskilt fall, i vilken betydelse äganderättsbegreppet användes. Ofta, men ingalunda alltid, avsåg man, då man talade om äganderättens övergång, “en äganderätt, gällande emot tredje man”, och författaren sade sig själv använda begreppet i denna betydelse, men han ämnade “söka undvika termen”.’’^ Köersner, som hade ingående bekantar sig med den nyare debatten, kom med många medgivanden till den nya synen, men han ville ändå rädda i alla fall fundamentet i den traditionella läran. Östen Undén behandlade i sin “Sakrätt I. Lös egendom” (1927) utförligt frågan om äganderättsbegreppet och äganderättens övergång. Författaren inledde sin framställning av äganderätten med konstaterandet, att detta begrepp, “såsomen stor del av juridiska begrepp”, hade bildats såsom uttryck för och en sammanfattning av “en komplex rättsverkningar”. “Äganderätt är alltså i rättsspråket ett förkortat uttryck för det förhållande, att en person under vissa omständigheter av rättsordningen tillerkännes skydd såsomägare gentemot dem, somskulle vilja beröva honom saken, vägra lämna den till ägaren, annorledes tillgodogöra sig den, förstöra den o. s. v. 1 motsats till andra svenska författare talade Undén även om äganderättens samhälleliga sida. Det fanns enligt honom både nationalekonomiska och sociala problem rörande äganderätten, vilka dock inte rättsvetenskapen behövde befatta sig med. Däremot kunde den juridiska doktrinen undanröja “ovetenskapliga föreställningar om de syften, som samhället fullföljer genom äganderättsinstitutet”. Undén framhöll, att om “exempelvis kvardröjande naturrättsliga idéer förflytta äganderätten ovanomden positiva rättsordningen såsom en apriorisk princip, är det angeläget att understryka det ovetenskapliga i detta betraktelsesätt”. Man måste rationalisera diskussionen och framhålla äganderättens “relativa och positivrättsliga karaktär”. En fras som ‘äganderättens helgd’ kunde inte ha annan betydelse än att fungera såsom “ett påstående om äganderättens samhällsvärde”, ett påstående somdock var alltför allmänt för att kunna vara ett argument, då man diskuterade en konkret lagstiftningsfråga. “Det juridiska begreppet äganderätt innefattar lika litet ett samhällsprogramsom en naturrättslig idé.” Sedan statsmakten utfärdat rättsregler om äganderätten, anpassade juridiken begreppet därefter. “Äganderätten är alltså ett relativt begrepp och ett ‘funk- ’’ 1 135 rm1927, s. 195 i. 136 Undén 1, s. 83.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=