30 genom “Retslseren” (1943) något skamfilade rykte (nedan 2.3.); han nämnde själv, att han på eget initiativ påbörjat arbetet på utkastet år 1945. Irots att “En nordisk lovbog” därför lärt kan avfärdas som en kuriositet - vilket också samriden gjorde - byggde den på en gammal tanke sedan slutet av 1800-talet. Också tidigare hade just danska jurister, framför allt Julius Lassen, ivrat för tanken på en gemensam nordisk civillagbok, ‘en nordisk BGB’, då den tyska BGB vid denna tid trots sina brister var en aktuell förebild. I förordet beklagade Vinding Kruse, att, trots många enskilda samnordiska lagar, “er det desvarrre selv ved de failles nordiske love ikke Ivkkedes at skabe en fuldsuendi^ retsenhed” och att arbetet fortskridit endast långsamt och punkrvås. Han var dock optimist, och enligt honom fanns det närmast en risk för att, om arbetet fortsatte att “skride frem i den samme tempo, hvori det hidtil har bevarget sig, vil vi ikke naa frem til en failles nordisk lovbog for paa den anden side af aar 2000”.'■* Inte ens denna dystra profetia gick i uppfyllelse, och redan på 1950-talet var det klart, att en nordisk lagbok skulle förbli en utopi. 2. Danmark 2.1. Inledning: ‘realismernas’ kamp Den äldre, ‘danska’ realismen med Viggo Bentzon (1861-1937), Hans MunchPetersen (1869-1932) och senare Frederik Vinding Kruse (1880-1963) som sina namnkunnigaste företrädare var helt dominerande från periodens början fram till slutet av 1920-talet, då den konstruktiva riktningen aldrig hade blivit lika stark som i de övriga nordiska länderna. Den äldre realismen utmanades dock snart av den skandinaviska realismen, då Alf Ross (1899-1980) under den största delen av sitt författarskap svor i Uppsalaskolans namn. I synnerhet var förhållandet mellan Ross och Vinding Kruse ytterst spänt både av vetenskapliga, politiska och personliga skäl, och detta präglade perioden från slutet av 1920talet. Det rets- og statsvidenskabelige Fakultet i Köpenhamn hade i början av år 191 1 juris professorerna Julius Lassen (1847-1923), Carl Torp (1855-1929), Viggo Bentzon, Hans Munch-Petersen, Ludvig August Grundtvig (1868-1913) och Poul Johannes Jorgensen (1873-1947).' Samma år utnämndes Knud Berlin (1864-1954) till extraordinarie professor i isländsk rätt och offentlig rätt; han blev ordinarie professor i sistnämnda ämne år 1918. Frederik Vinding Kruse 14 Vinding Kruse. Lovbog, s. VI t. 1 Framställningen av professurerna i Köpenhamn bvgger främst på Tamm. Retsvidenskaben, Tamm. bvald. Vinding Kruse och DBL.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=