478 som mislykket, dels Ross riktade dock äganderättens övergång, så måste detta försök “betegnes positivt misvisende, dels ineffektivt og uhensigtsmaessigt”.’’ det häftigaste angreppet mot Vinding Kruses metod att argumentera utgående från “en samfundsmsessig Vurdering”. Vinding Kruses “rvängende Samfundshensyn” var enligt Ross “i Virkeligheden blot en Konstruktion”, och han noterade, “at man intetsteds trseffer nogen nsermere Redegorelse for, hvorfor den ‘samfundsmajssige Vurdering’ maa falde ud som angivet. De ‘tvingende Samfundshensyn' postuleres bare.” Bristerna i problemställningen byggde också delvis på att Vinding Kruse “endnu vsesentligt er influeret af den absolut substantialistiske Forestilling om Ejendomsrettens Övergång mellem Parterne A og Ross konstaterade sammanfattande om sin teori, att den kunde kallas “Den funktionalistiske Traditionsteori” eller “en Traditionsteori i reformeret Skikkelse”. “Dens Kendetegn er, at den giver Tradirionen, den a?gte, ubesmittede Tradition uden Konstitut, hvad dens er i Ejendomsovergangens Centralgehet, nemlig Sporgsmaalet om den dvnamiske Beskyttelse overfor Tredjemand, medens den ganske fejer Eraditionen til Side i Forholdet Limiddelbart mellem Parterne, der overhovedet intet har med ‘Ejendomsrettens Övergång’ at gore.” Själva avtalet gav skydd åt köparen endast i förhållande till “ondttroende eller besiddelseslose Erhververe” och arvingar. Ross sade sig vara “klar over, at den her opstillede Teori langtfra paa alle Punkter afspejler positiv Dansk Ret”. Han försvarade sig dock med att det hade gjort sig “Tendenser gieldende i den her angivne Retning”, och han slutade med orden: “Jeg tror, at den fiDiktionalistiske Traditionsteori er den Frugt, Udviklingen b^erer i sit Skod. Det är uppenbart, att Ross tog upp frågan omäganderättens övergång till förnyad behandling, eftersomämnet gav utmärkta exempel på i synnerhet bristerna i den konstruktiva riktningens metod. Däremot är det svårt att i detta fall definiera någon klar skillnad jämfört med den äldre danska realismen med undantag av Vinding Kruse, och påpekandet om den teoretiska bristen i Torps framställning är tämligen sökt: i detta fall representerar båda författarna en klart nominalistisk inställning till begreppet ‘äganderätt’. l 2‘) Den traditionella teorin hade länge en helt obestridd ställning i svensk doktrin. Karl Hillgård upprepade i sin doktorsavhandling om säljarens stoppningsrätt (1923) den traditionella frågeställningen vid behandlingen av äganderättens övergång. Författaren hänvisade dock även till Carl Torps förslag “att helt stry127 Ross, s. 352 f. 128 Ross, -s. 357 ff. 1 2‘) Ross, s. 359 ocli .562 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=