476 blot retsteoretisk mere bevidst, og systematisk mere konsekvent gennemfort”." Aven Torp kritiserades dock för påståendet, att enligt gällande rätt “afgorende for Tredjemans Stilling er netop Partsaftalens Indhold, eftersom denne gaar ud paa ... umiddelbart at gore Koberen til ‘Ejer’, ... hvilket igen vil sige, at Ejendomsretten txnkes som en Substans, der overgaar fra A til B”. Enligt Ross var det ett “Postulat for en realistisk Retsbetragtning ..., at en Bestemmelse af, hvad der föreligger i den typiske Situation, vi kalder en Rettighed, maa fore tilbage til en Angivelse af en eller flere Retsfiinktioner". Då man talade omA som agare’ av en fastighet betydde detta, att A oförhindrat kunde använda fastigheten, kunde väcka talan vid kränkningar av “denne Raadighed”, kunde kräva ersättningosv. - man märker hur Ross här verkligen undvek att tala om ‘rättigheter’. “Alle disse Retsiunktioner er Rerrigheden, og Rettigheder er intet andet end disse. At kalde dem for Ejendomsretten er ikke noget ira demforskelligt, der ligger bag demog bevirker dem. Forskellig fra disse Funktioner er Rettigheden ‘i sig selv’ intet. Heraf folger, at Rettigheden ikke er en Enhed, men Udtryk for et Flertal af Funktioner, der ganske vist normalt er forenede i et og samme Subjekt.” Det var därför meningslöst att fråga efter vemsomhade rättigheten. Denna fråga förutsatte en enhet, som enligt Ross inte existerade. Ross betecknade tanken på en särskild ‘äganderätt’ som “det naturlige,/örrvdenskabelige Rettighedsbegreb”, som kom till uttryck t.ex. i små barns behov att vara ‘ägare’ av olika föremål. I överensstämmelse med denna uppfattning tänkte man sig också “Ejendomsoverdragelsen som en faktisk Overdragelse af selve det usynlige Herredomme over Tingen fra A til B”. Denna teori omäganderättens övergång var dock “paa Forhaand saaledes metafysisk belastet, at en adekvat og realistisk Problembehandling er udelukket”.'"^’ Denna uppfattning om äganderättens övergång var fortfarande “fransk-engelsk-tysk Teori”; enligt fransk och engelsk teori var avtalet avgörande för äganderättens övergång (kontraktsteorin), enligt tysk teori överlåtelsen (traditionsteorin). “Men i begge Tilhtlde tager Teorien principielt Sigte paa Forholdet umiddelbart mellemParterne, ikke paa Forholdet til Tredjemand. Mot denna teori ställde Ross “nyere nordisk Teori”, för vilken “det efterhaanden er blevet en Selvfolge, at Problemet om Ejendomsrettens Övergång alene har Betydning i Parternes Forhold til Tredjemand”, medan det utgående från 1 18 ’M21 117 Ross, s. 18. 1 1 8 Ross, s. 1 8 not 2. 119 Ross, s. 13 f. 120 Ross, s. 14 Ff. 121 Ross, s. 18 f
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=