474 verkningarna uppdelas i “Stansningsrettens Ophor, Prioritetsvirkningen og den eksstinkrive Oms^etningsvirkning”.'*’'’ Vinding Kruses senare äganderättssyn är alltså i sina grunddrag färdig redan i denna artikel. I den första delen av “Ejendomsretten” (1929) behandlade Vinding Kruse även äganderätten och egendomi allmänhet, en framställning, somvisar föga spår av den ödmjukhet och empiri, som författaren efterlyst i sin artikel lem år tidigare. I själva verket är det lörsta avsnittet “Ejendomsrettens Begreb og Begrundelse. Ejendomsrettighedernas Omraade” (s. 5 198) ett sammelsuriumav Iristående iakttagelser och påståenden omäganderättens innehåll och funktion i olika samhällssystem (se även ovan II 2.4.2.2.). Vinding Kruse kastade sig alltså in i den diskussion omäganderättens samhälleliga sida, som Undén ett par år tidigare ansett inte höra till rättsvetenskapsmannens uppgifter (se nedan). Då Vinding Kruse dessutom ansåg även de immateriella lörmögenhetsrätterna ingå i äganderätten, är det juridiska utbytet av denna inledande framställning ringa, dvs. främst påståendet, att äganderätten var “et bestemt Stet Befojelser, der konstant fmdes i enhver normalt udviklet Ejendomsref’, medan “det underliggende Gode, hvorover disse Befojelser udoves, " var “af hoptforskellig Ari\ I det första halvbandet av verkets tredje del gick författaren mera rätrsvetenskapligt in på problemet med äganderättens övergång, och han behandlade nu även den nordiska debatten om ämnet. Även för Vinding Kruse var utgångspunkten, att man inte kunde betrakta äganderätten som en totalitet, som i alla avseenden kunde övergå vid en viss bestämd tidpunkt.'" Författaren refererade utförligt Carl Ussings och Torps uppfattningar, och han kritiserade på olika grunder särskilt den sistnämndes indelningar. Torps ursprungliga uppfattningar kunde “ikke fastholdes efter dansk Ret”, vars spridda stadganden omöjliggjorde uppställandet av en “ledende Grunds^tning; vi er derfor i dansk Ret idethele og store henvist til at soge Lösningen efter Forholdets Natur’’."' Enligt Vinding Kruse hade det visat sig, att “en Behandling af Problemet som Torps alene efter Forholdet til de forskellige Krese af Tredjenmnd {ReLitiotier) ikke slaar til”, och då Torp på det nordiska juristmötet hade försökt modifiera sin teori “efter Forholdets Natur ”, hade den hamnat “i bestemt Strid med det praktiske Handelslivs Krav og den gseldende Ret i de fleste Landes Ret, saaledes baade i nordisk, engelsk, tysk og fransk Ret 1 10 109 Vifiding Kruse, IIK 1924, s. 386 fF. och 389. 1 10 Vinding Kruse, Ejendom.sretten I, s. 143. 111 Se Vinding Kruse, Ejendomsretten 111,1, s. 807 lE 1 12 Vinding Kruse, Ejendomsretten 111,1, s. 818 H. 1 13 Vinding Kruse, Ejendomsretten 111,1, s. 821 fl. Vinding Kruse framhöll änmi langt senare, 'EfTl 194S, 314, skillnaden mellan sina “Retsvirkninger" och Eorps "Relationer”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=