473 Man hade enligt Carl Ussing börjat undersöka problemet, inte genomatt fråga: ‘Hur erhåller köparen skydd, när han köper en sak?’, utan man hade genast frågat: ‘Vad krävs det för äganderättens övergång?’ “Derved har man allerede for en stor Del prsejudiceret Sporgsmaalet, thi man har postuleret, at til Ejendomsoverdragelse — NB. Ejendomsoverdragelse i den sidste Betydning ... : Godet plus Beskyttelsen krseves det samme, hvad enten det er Kob og Salg, Gave, datio in solutumo. s. V.” I övrigt drog Ussing en lans för sin teori ombetalningens avgörande betydelse, betalningen vid köp var “en ligesaa vigtigTing som Bruden er ved et Bryllop”. Ussing avslutade sitt anförande med att angripa sin gamla Piende, den konstruktiva riktningen. Den gängse teorin “har vistnok her fremelsket en af Begrebsvidenskabens skonne Blomster lorp bildade till en början skola närmast i Danmark, där mig veterligen ingen under perioden återgick till den traditionella problemställningen. Torps lärobok i sakrätt kom ut i nya upplagor ända till år 1929 (se del III, s. 51), samma år som första delen av Frederik Vinding Kruses “Ejendomsretten” publicerades. Vinding Kruse gick i sitt arbete in på en liknande linje som Torp, men han argumenterade från helt andra utgångspunkter än denne, som han även tog avstånd från. Vindig Kruse hade dock redan tidigare i en lång artikel “Ejendomsrettens Övergång” i I fR 1924 tagit till orda för den nya synen på äganderättsproblematiken. Artikeln kännetecknas av aversion mot alla äldre teorier, som var “udfundet ad Refleksionens Vej, og ikke forst og fremmest ad Erfaringens Vej”. Man hade därvid förbisett, att man vid förmögenhetsrättens centrala frågor rörde sig “midt ude i Nutidens rige og hojst sammensatte okonomiske Liv, i Handlens og Omsättningens Verden, hvis m^egtige Sum af Erfaringer i Nutid og Fortid, uloselig Forbundne, ikke lader sig udtomme af nogle reale Grunde, som en Refleksion umiddelbart mener at kunne faa 0jepaa”. Man måste i rättsvetenskapen visa samma ödmjukhet som i naturvetenskaperna, och förstå, att upptäckten av ett enstaka faktumvar mera värd än “hundrede sindige Refleksioner”.'*"’ I enlighet med denna något pompöst framförda programdeklaration är Vinding Kruses framställning mycket ‘empirisk’. Den bygger på lagstadganden och rättspraxis, men också på ett återkommande argument som “Livet selv”."’ Författaren behandlar inte själva äganderättsbegreppet och frågan om äganderättens övergång tenderar att drunkna i en kasuistik, men han konstaterar dock, art det vid behandlingen av denna fråga “maa sondres efter Retsvirkninger^ og ikke efter de to Medkontrahenters respektive Relationer Rätts105 NJM 1902. s. 173 17". 106 Vinding Kruse, l lK 1924, s. 315 t. 107 Sc Vinding Kruse, 1 ITl 1924, s. 333. 108 Vinding Kruse, \'Vd 1924, s. 384.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=